Södra Sri Lankas stränder och strandorter

Längs med Sri Lankas sydkust duggar stränderna och strandorterna tätt. Jag passade på att besöka flera av dem under min resa och de hade alla olika känsla och vibe. Inför resan la jag ganska mycket tid på att hitta vilka orter som jag ville bo i och vilka stränder som var värda att besöka, men det var väldigt svårt tyckte jag.

De mest populära strandorterna är västerifrån: Hikkaduwa, Unawatuna, Ahangama, Weligama, Mirissa, Hiriketiya och Tangalle. De som ligger längst västerut, Hikkaduwa, Unawatuna och även Mirissa är de största turistorterna och har i många år varit populära att besöka. Jag var bara i de två sistnämda av dem, men här märktes det tydligt att det är upplagt för turister.

Till slut landade jag i en plan som var 5 nätter Dickwella/Hiriketiya, 2 nätter Mirissa och 4 nätter Ahangama. Tyvärr fick jag byta ut de fyra sista i Ahangama mot Unawatuna då hotellet avbokade mitt rum en vecka innan jag skulle dit och det enda andra vettiga jag hittade var i Unawatuna.

Det blev ganska många dagar med strandhäng men jag åkte runt ganska mycket och besökte olika stränder i närheten av där jag hade min bas. Jag är egentligen inte en riktig strandmänniska, jag gillar att vara aktiv på semestern. Men det var verkligen så skönt att komma till sydkusten och börja min period med chillande. Jag såg fram emot att bara ligga i en solstol och läsa.

Stränderna ser olika ut och har i vissa fall långgrunt men i många fall också mycket vågor. När jag var här i november var det väldigt mycket vågor och strömmar.

Sri Lanka påverkas av två olika monsuner som påverkar vädret men även havet ganska mycket. Den sydvästra monsunen går från maj till september och ger mer regn och så i sydväst då. Detta ger även högre vågor, starkare strömmar och även grumligare vatten. Jag var här i november så när jag nämner vågor när jag pratar om stränderna gäller det alltså för den här mellanperioden när jag var där. Det finns också väldigt mycket rip currents som är förrädiska undervattensströmmar. Dessa syns inte från stranden utan man märker dem först när man badar. Flera stränder har flaggor och information som varnar om det finns strömmar, men bara för att det inte finns någon skylt eller flagga betyder inte det att det inte finns strömmar. Det finns massvis med stränder och de har inte flaggat på alla helt enkelt.

Dickwella & Hiriketiya

Dickwella beach

Jag hade läst en hel del om Hiriketiya innan resan, och det verkade vara ett av de där ställena som “alla” åker till just nu. När jag skulle boka boende blev det dock istället Dickwella, som ligger precis bredvid med gångavstånd till Hiriketiya. Området har blivit allt mer populärt de senaste åren och känns lite som ett av de trendigare stoppen längs Sri Lankas sydkust.

Dickwella har en lång vit sandstrand kantad med palmer. Det finns inte speciellt många byggnader här utan endast något enstaka hotell och några få restauranger längs med stranden. Stranden är poppis för långa morgonpromenader och de fina solnedgångarna.

Jag bodde på ett hotell här som jag trivdes väldigt bra på. Det var lugnt och skönt, med ett bra läge precis vid stranden och dessutom god mat i restaurangen. Det var en bra plats för att bara ligga och ta det lugnt på.

Samtidigt kan havet här vara ganska kraftigt, med förrädiska och farliga undervattensströmmar. Det finns delar av stranden där man inte rekommenderas att bada, men jag upplevde att det inte var helt självklart var de gränserna gick. Det är säkert därför det inte var så många hotell längs med stranden utan endast på den delen där mitt hotell låg. För mig blev det bara några enklare dopp och inga simturer längre ut.

Hiriketiya

Hiriketiya är en liten by som ligger i en liten hästskoformad bukt. Tack vare formen på bukten blir det väldigt bra vågor här som lockar surfare. Längs med stranden finns det restauranger och flera surfskolor. Jag upplevde stranden som ganska maxad när jag var här. Det var folk längs med hela stranden både dagtid och kvällstid. Det var mycket aktivitet!

Själva byn har flera trendiga restauranger och butiker. Gatorna är smala så det är i huvudsak tuk-tuk som kör här och inte så mycket bilar. Det gör orten väldigt promenadvänlig och helt enkelt härlig att hänga i. Det är ju vanligt annars att restauranger och butiker ligger längs med en stor väg och det är ju inte så kul.

I Hiriketiya ligger restaurangen Smoke & Bitters som har blivit otroligt populär. Det gäller dock att boka bord för den är verkligen välbesökt. Jag lyckades dock få ett bord utomhus utan att boka för att det regnade lite och de satte alla med bokningar under tak. Jag gillade maten också, det var en lite annorlunda meny jämfört med andra ställen.

Jag hade höga förhoppningar på Hiriketiya och till en början tyckte jag inte det var något speciellt, i alla fall inte stranden. Men just promenadvänligheten inne i stan och de många bra restaurangerna gör att jag ändå gillade det.

Blue beach

Alldeles intill Hiriketiya ligger Blue beach. En strand som blivit populär då det egentligen är en lång sandbank som leder ut till en ö. När jag kom hit blev vädret mulet och tråkigt och tyvärr ser inte strandbilder så lockande ut då. Inte ens i verkligheten med det mulna vädret så förstod jag vad det var som gjort den så populär. Det är klart den är lite cool, men det var inte inget bra ställe att hänga så länge på.

Men ser ganska coolt ut från luften va?

Silent beach

En av dagarna så tog jag en tuk-tuk för att utforska lite andra stränder i området. Den första jag besökte heter Silent beach. Stranden var fin och kändes väldigt vild. Det var några enstaka som hängde på stranden i skuggan av palmerna men annars var det ganska tomt. Jag hängde en stund på en liten strandbar där man fick låna en solbädd om man köpte en juice. Jag försökte bada men det var riktigt jobbiga vågor faktiskt. Det började också regna kort efter jag satt mig så det var inte så lockande att bada ändå.

Goyambokka beach

Efter Silent beach gav jag mig ut på en liten promenad. Jag hittade ett gulligt litet lunchställe där jag åt en trevlig lunch med räkor. De kan verkligen sina skaldjur här! Därefter gick jag vidare till en annan strand som hette Goyambokka beach. Nu var det ganska dåligt väder så det var inte mycket folk på stranden och ingen sol som värmde. Så lite svårt att ge den här stranden någon recension. Men jag tror den även i bra väder är lite mer stillsam även om det ändå finns några restauranger och solstolar, precis så som jag vill ha det faktiskt.

Turtle Beach

Min näst sista dag i Dickwella tog jag en tuk-tuk bort till Turtle beach. Egentligen var den inte speciellt stor, men det fanns solsängar som man kunde hyra och någon enstaka restaurang. Man fick vara lite försiktig när man gick i vattnet för på vissa platser var det stenar och inte bara sand rakt ut. Men det var en fin strand som jag gillade.

Och anledningen till namnet på stranden då? Jo det finns sköldpaddor här som simmar alldeles precis vid stranden! Så det var många som låg i och snorklade i flera timmar.

En av de bästa måltiderna på resan var de här goda räkorna! Däremot var inte drycken alls god…

Mirissa

Mirissa är en av de mer kända strandorterna längs sydkusten och det märks. Här finns gott om restauranger, strandbarer och hotell, och det är en plats många passerar under sin resa. Samtidigt upplevde jag att det var ganska turistigt och inte riktigt lika charmigt som vissa andra orter längs kusten. Jag var bara här i två nätter och det kanske var för kort tid för att få rätt känsla och utforska orten lite mer.

Det finns flera stränder som hör till Mirissa så det är bara att välja och vraka och hänga vid den man gillar bäst. De små stränderna här kändes mer badvänliga för barn, och för vissa av oss vuxna, med mindre vågor och lugnare vatten.

Som jag skrev var jag ju inte här så länge och på dagarna hängde jag mest på stranden. Det jag såg av själva stan var på kvällstid. Då gick jag bara längs med den stora vägen som var kantad av souvenirbutiker, restauranger och andra butiker. Åtminstone den delen jag såg var inte alls lika mysig som till exempel Hiriketiya.

Coconut Tree Hill

Coconut Tree Hill är en plats i Mirissa som på senare år har blivit Instagram-kändis. Det är en liten kulle som ligger på en liten halvö som tidigare varit jättefin med massa frodiga palmer. Sen den blev kändis har många av palmerna tappat sina blad så det är inte så fint som det en gång var. Turisterna vallfärdar hit nu och tyvärr förtar det känslan av platsen lite.

Secret beach Mirissa

I Mirissa finns en liten strand som heter Secret beach. Den ligger en bit bort så jag tog en tuk-tuk dit. Det var fint väder när jag kom dit men det blev snabbt mulet och sen även regn. Stranden i sig var liten men packad med solstolar, om än inte så mycket folk på dem när jag var där. Det märktes att det inte var högsäsong för alla var verkligen på en och försökte få en att hyra solstolar hela tiden.

Unawatuna

Nästa och sista basen på min resa var Unawatuna. Som jag skrivit lite om tidigare så hade jag tidigt avfärdat Unawatuna då det inte lät som att viben där passade mig riktigt. Och tyvärr hade jag den här gången rätt. Jag kan inte riktigt förklara vad det var som gjorde det, men jag var nästan lite obekväm här.

Till skillnad mot många andra stränder jag besökte på Sri Lanka var det betydligt mindre vågor här. Det kändes helt klart som en bättre plats att bada på jämfört med de lite mer vilda stränderna.

Jag gillade dock egentligen konceptet och upplägget på byn. Det var en gåvänlig by med små butiker och ganska många restauranger. Så jag kan ändå förstå att man gillar det här. Skillnaden mot Hiriketiya var att det var mycket mer trafik, trots de smala gatorna.

Unawatuna är numera ett ryssparadis. Det är väldigt många ryssar här och flera skyltar utanför butiker är på ryska. När jag var på stranden började några prata med mig vid två olika tillfällen, på ryska. Så det verkar som att alla förutsätter att alla är ryssar också? Som Marbella i Spanien har blivit för svenskar kanske?

Jag vill dock tipsa om restaurangen Koha Surf Lounge. Jag åt där två gånger och gillade verkligen det. Jag testade både burgaren och en pokébowl och det var väldigt gott. Mysig inredning och så var det med.

Ahangama

Ahangama ligger inte jättelångt från Unawatuna så jag passade på att åka dit en dag för att se vad det var för ställe som jag hade tänkt att bo på. Det första jag möttes av var en oklar väldigt trafikerad korsning. Hela Ahangamas centrum går längs med den trafikerade kustvägen så det är svårt att komma bort från trafiken. Jag hade lite svårt för att greppa Ahangama den korta stunden jag var här, men jag hade också läst innan att man behöver lite längre tid här för att se charmen med platsen.

I närheten av centrum ligger så klart några stränder. Men de var väldigt små och smala och gick inte gick att ligga på om man inte ville bli bortsköljd av vågorna. Stränderna är dock populära för surfare och det finns några väldigt populära restauranger med skönt häng och fin utsikt över havet.

Kabalana beach

Kabalana beach heter den strand som ligger precis utanför Ahangama. Jag tog en tuk-tuk dit för det är ändå en bit att gå från centrum. Här hängde jag en stund på den långa och väldigt breda stranden. Jag hann dock inte läsa många kapitel i min bok innan himlen öppnade sig.

Även här finns många surfskolor och det kändes som en strand som var mer lämplig för nybörjare med något lugnare vågor.

Dalawella beach

Efter mitt besök i Ahangama passade jag på att åka till Dalawella beach på min väg tillbaka till Unawatuna. Här såg jag solen gå ner bakom den fina ”grod-stenen”.

Vid den här stranden finns det också en hel del sköldpaddor. Det var massvis med folk i vattnet (precis till vänster om där bilderna nedan är tagna) som klappade och matade alla sköldpaddor. Det är kanske inte skolboksexempel på hur man ska hantera vilda djur…

Några avslutande tankar

Jag hann med många fina stränder på min resa på Sri Lanka! Många hade sin egen charm och det går att hitta både lugna och mer livliga stränder. Jag kan dock inte säga att jag hittade någon favorit av de jag besökte. Vilken ort man ska välja på sin resa beror lite på vad man är ute efter. Hiriketiya passar för den som vill surfa och hänga i en liten, trendig och avslappnad by. Mirissa och Unawatuna är större och mer turistiga med större stränder och hotellkomplex och mer liv och rörelse. Ahangama kändes mer utspritt och kräver nog lite mer tid för att verkligen komma till sin rätt. Oavsett var man hamnar finns det gott om fina stränder att upptäcka och det är enkelt att ta sig runt och testa flera olika under resan.