Vandring till Bondhusvatnet

Bondhusvatnet är en väldigt fin glaciärsjö som är belägen 190 m över havet och får sitt vatten från den smältande isen från glaciären Bondhusbreen. Det är en del av nationalparken Folgefonna och ligger i området kring Hardangerfjorden. Jag besökte Bodhusvatnet på en roadtrip genom Norge under sommaren 2019 och gillade det väldigt mycket.

På den tredje dagen på vår roadtrip kom vi till Bondhusvatnet. Två dagar innan detta hade vi gjort en vandring till Vöringsfossen, och jämfört med den (som ändå var ganska svår, men kort) var vandringen fram till Bondhusvatnet lätt som en plätt. Leden är ca 2,5 km från parkeringsplatsen och den går att göra i flip-flops om man känner för det. Även om det är en enkel vandring är det fortfarande väldigt fint. Man går längs med en flod och har fina berg överallt runt omkring.

Även om vi gick till Bondhusvatnet direkt på morgonen (vi hade faktiskt sovit väldigt nära) så var där ganska mycket folk här före oss. Det är en populär plats att besöka då den är så fin och även lättillgänglig. Vattnet i sjön var verkligen magiskt turkos som på bilderna och utsikten mot bergen väldigt fin. Där finns bord och bänkar som man kan rasta på och fika lite och samtidigt njuta av utsikten.

De flesta som besöker denna platsen går nog bara fram till sjön och spenderar lite tid här, detta är så långt man kan komma med barnvagn eller rullstol. Men leden fortsätter faktiskt längs med sjön i ytterligare någon kilometer. Framåt är leden något svårare, men inte speciellt krävande ändå. Man går mellan träden men nära sjön så man ser fortfarande den fina omgivningen. Här skulle jag dock inte rekommendera flip-flops, men vandringssandaler funkar fint. Härifrån ser man glaciären Bondhusbreen som är den smala tungan av is som rinner ner från den stora glaciären Folgefonna. Det är härifrån sjön får sitt iskalla vatten.

När man kommit fram till vattenfallet Pyttelva är man officiellt på andra sidan av sjön. Härifrån har man ännu en vacker vy över sjön och allt man kan höra är ljudet av vattenfallet man har bakom sig.

Helt otroligt fint! Vattnet var verkligen den färgen på riktigt!

Vattenfallet är mäktigt och ganska brett. Först trodde vi inte att det var möjligt att komma förbi det, men leden fortsätter faktiskt till andra sidan om det. Den första delen har ingen bro, så det var bara att blöta ner fötterna och gå över floden. Vattnet var verkligen iskallt och fötterna domnade bort lite, men eftersom det var ännu en varm dag så varade det inte så länge. Andra delar av vattenfallet har en bro så då är det lite enklare att ta sig över.

Resten av leden fortsätter i skogen och man kan se det grön-turkosa vattnet hela vägen. Vid ett tillfälle kommer man fram till ett vägskäl typ. Vi valde att gå neråt, men skulle valt uppåt… Vi hamnade i något som kändes som regnskogen, typ… Men, vi kom i alla fall till slut fram till Brussfossholmen, den lilla stranden på bilden nedan.

Den här platsen tog andan ur oss. Det var så tyst och stilla samtidigt som vattnet och vyn var helt fantastisk. Leden hit var absolut värt det. Visst, det var inte den svåraste leden, men ändå. Det här var en riktigt fin plats att stanna upp lite på och äta lunch och ta ett dopp. Jag kan meddela att vattnet verkligen gör sitt jobb med att kyla ner en efter vandringen hit.

Jag skulle nog faktiskt säga att det här var den bästa stunden på resan! Vandring, bada och sen äta lite i tystnad med den här utsikten. En riktigt bra dag. Norge fortsätter att förvåna och förbluffa mig. Wow, vilken natur det finns här!