Sandwich Harbour – där öknen möter havet
Sandwich Harbour är en häftig plats i Namibia som ligger precis söder om staden Walvis bay. Det här är platsen där öknen möter havet vilket är en ganska häftig syn att se. Området är en bukt som är 4,2 km långt och 4 km brett. Söder om ligger det en lagun och i de norra delarna finns det saltbassänger. Jag besökte Sandwich Harbour med en guidad tur när jag var i Namibia på gruppresa.
Den guidade turen började i utkanten av Walvis bay där vi fick hoppa in i några större fyrhjulsdrivna bilar. Den här turen gjordes inte via Nomad tours som jag var på gruppresa med utan det var ett annat företag som några i gruppen bokat själva. Det som var lite tråkigt var att vår lilla grupp på 5 inte fick sitta i samma bil och att jag och en till fick sitta på dåliga säten allra längst bak med små fönster och väldigt lite benutrymme. Men annars var turen bra!
Vårt första stopp på turen var Flamingo Lagoon. Det är en plats ute vid kusten dit flera tiotusentals fåglar lockas varje år. Några av dem är flamingon som vi fick se längs med hamnpromenaden. Det var verkligen många flamingos som levde livet här nere!
Flamingosarna var egentligen bara något för oss att titta på medan guiden luftade däcken i vår bil. Däcktrycket ska inte vara så högt när man ska köra på sand, vilket vi skulle göra snart.
Nästa stopp var till en stor fabrik som producerar salt. Vi stannade på en höjd för att titta ner på några saltbassänger. Det var lite svårt att se på avstånd och från höjd, men vi fick lära oss att det är mycket salt som produceras i Namibia.
Därefter var det dags att ge sig ut till öknen. Vi körde en ganska lång sträcka längs med kusten förbi ännu fler saltbassänger. Många av saltbassängerna är rosa, vilket ju är väldigt fint.
När vi kört en bit över några sanddynor stannade vi och fick hoppa ur bilen. Då började guiden att leta efter något utan att berätta för oss vad det var. Och som den erfarna guiden han var visste han precis hur han skulle göra för att hitta det han letade efter. Det han letat efter var en speciell liten ödla som heter Namib sand gecko! Ödlan är väldigt tunn och nästan helt transparent vilket gör att man kan se några av dess organ genom huden.
Efter vi studerat den lilla ödlan och sett den gräva ner sig i sanden igen körde vi vidare. Nu skulle vi testa sandens bärighet! Vi fick stå i en ring och hoppa runt för att märka att vi plötsligt sjönk ner i sanden.
Allt det vi gjort hittills var bara lite smågrejer på vägen till de riktiga sanddynorna och upplevelserna. De stora grejerna väntade nu! Vi fortsatte köra söderut med havet till höger om oss och så småningom blev sanddynorna till vänster om oss större och större. Vid något tillfälle fastnade vi och det kändes nästan som vi skulle svepas med ut i havet, men guiderna var såklart vana och hade koll på läget.
Vi hade fram tills nu hållit oss precis vid kusten för att se de delarna av Sandwich Harbour. Här stannade vi en kort stund för att äta en (väldigt sen) lunch som bestod av lite plockmat.
När vi kört nästan hela vägen söderut svängde vi in i öknen för att nu köra runt på sanddynorna. Nu skulle vi ta oss över sanddynorna ända från de södra delarna upp till norr igen, alltså inte den rakaste vägen tillbaka direkt. Det är lite svårt att fota, speciellt inifrån en bil med små fönster som speglade sig. Men vyerna var riktiga häftiga och det var riktigt roligt att köra upp och ner på sanddynorna!
Ett stopp vi gjorde var en fin utsiktsplats där vi stod högt uppe på sanddynorna och kollade ut över havet och en lagun. Det var en riktigt mäktig vy faktiskt. Det var så otroligt blåsigt här så det gick knappt att stå upprätt. Jag tog inte ut min kamera från bilen för då hade den blivit helt förstörd av all sand som blåste, så det fick bli mobilbilder.
Vi stannade också vid en annan utsiktsplats någonstans mitt i öknen för en utsikt över havet och öknen. Här tog vi lite bilder på omgivningarna och guiden hjälpte alla att ta lite roliga hoppbilder.
Från det vi blev avsläppta i Walvis Bay tills vi var framme vid vårt boende i Swakopmund gick det över 6 timmar. Så det var verkligen en lång tur vi fick vara med på. De andra på vår gruppresa hade under dagen mest bara hängt på vårt boende och fått lite information från guiderna. Så det var kul att vi andra maxade tiden och åkte på den här turen. Verkligen häftigt landskap var det. Men snacka om att man hade sand överallt efter det här. Det var riktigt skönt att komma till Swakopmund där vi hade varsitt hotellrum och kunde tvätta håret och rensa hårbotten från sand ordentligt!
Coolt alltså!!!
Läser en bok med eleverna just nu som heter “Sand” så extra intressant med detta då 🙂
Hehe jaså, vad kul 🙂