Det bästa av Namibia – upplevt på gruppresa

Namibia är ett stort och häftigt ökenland i sydvästra Afrika. Landet har en lång kuststräcka, mycket öken och angränsar till Sydafrika, Botswana, Angola och Zambia. Trots landets stora storlek bor det bara strax över 2,5 miljoner människor här. Detta gör det till det minst tätbefolkade landet i Afrika. Här kan man uppleva ökenlandskap med stora sanddynor, en dramatisk kuststräcka där öknen möter havet och exotiskt djurliv i nationalparken Etosha.

I december 2022 åkte jag på en 13 dagar lång gruppresa genom Namibia. Min resa hit var riktigt bra och jag njöt av nästan varje minut!

Resrutt

Efter tre veckor i Sydafrika med en kompis så hoppade jag ensam på den här rundresan. Resan utgick från Kapstaden i Sydafrika och avslutades i Namibias huvudstad Windhoek. Turen jag gjorde var med bolaget Nomad Tours och hette Best of Namibia – North. Jag kommer skriva ett helt inlägg där jag beskriver mer om hur det var att resa på en gruppresa med dem.

Namibia har väldigt mycket att erbjuda och jag upplevde att man på den här turen fick se väldigt mycket som landet har att erbjuda. Egna inlägg kommer komma om dagarna i Namib Naukluft nationalpark, Sandwich Harbour och Etosha nationalpark.

Dag 1. Kapstaden till Cederberg

Gruppresan började tidigt på morgonen på ett hotell i Kapstaden. För att komma dit hade jag förbokat en Uber från ett annat boende. Jag fick lite smått panik när den inte dök upp på morgonen, men som tur var kunde jag boka en ny och kom fram till slut ändå. Och som den tidspessimist jag är hade jag givetvis massor med tid till godo och var en av de första på plats ändå.

När jag kom till hotellet såg jag direkt bussen som vi skulle åka med. Det pirrade lite i magen, men jag blev väldigt taggad. Jag lämnade in min väska som de placerade i ett av skåpen på bussen och sen var det dags att fylla i lite papper och checka in.

Allt eftersom så dök det upp mer och mer folk som skulle åka med på turen. När alla var samlade var det dags att åka. Jag kände direkt när jag satte mig på bussen att det här skulle bli ett äventyr och något jag troligtvis skulle vilja göra igen! Totalt var vi 18 personer på den här resan.

Det första lilla stoppet vi gjorde på resan var att åka till Table View Bay och Blouberg beach. Här hoppade vi av för att fota den fina utsikten mot Kapstaden och vi tog vår första gruppbild.

Direkt efter det här stoppet körde vi till ett köpcentrum. Här skulle guiderna köpa en massa mat som vi skulle ha de närmsta dagarna. De flesta måltiderna på resan äter man nämligen vid bussen och tillagas av guiderna. Vi andra passade på att köpa lite snacks och växla pengar om man inte hade gjort det innan.

Efter ytterligare några timmar stannade vi på ett Padstal för äta lunch. Padstal finns på flera ställen i Sydafrika och är en plats där bönderna från just det området säljer sina varor. Det här var vår första kontakt med maten som vi skulle äta under resans gång och första riktiga tillfället att mingla med de andra resenärerna. Det serverades bröd och sallad och man fick själv plocka ihop sin macka, och det var faktiskt gott.

Landskapet vi kör genom går från druvodlingar till veteodlingar och till citrusodlingar. Vete exporteras härifrån till länder som Namibia och Botswana, men även till andra länder. Sydafrika är också en av de största exportörerna för citrus, meloner och grapefrukt. När vi kommer in i Cederberg får vi se Rooibos-växten som växer naturligt här. Det är ett populärt te som exporteras till hela världen. Rooibos-växten är de buskarna som syns längst ner på bilden nedan.

I Cederberg stannar vi på boendet Marcuskraal som blir vårt stopp för natten. Väl framme var vi många som var väldigt varma och bara ville hoppa i poolen. Innan dess var vi dock tvungna att lära oss hur man sätter upp tältet. Jag var en av dem som valt att sova i tält så det var bara att titta på och sätta upp det innan man kunde svalka sig.

När tälten var uppe kunde vi äntligen ta ett dopp i poolen. Riktigt härligt att vi ens hade pool!

Efter lite egen rekreationstid var det dags för en timmes informationsmöte. Här berättar guiden om alla regler o.s.v. som gäller under resan. Det var bra information och ännu en gång kände jag mig taggad över allt vi skulle få uppleva och se under resan. Därefter var nästa hållpunkt för dagen en fin middag lagad och serverad av de på boendet. Vi fick grillad kyckling med grönsaker, brunsås och potatismos och det var faktiskt riktigt gott. Det var kul också att få sitta och prata med lite fler folk i gruppen.

Dag 2. Mot Namibia!

Första natten i tältet gick faktiskt bra. Jag hade tagit med sovsäck hemifrån men hade inte köpt någon kudde. Jag tänkte att det skulle funka bra att sova på någon tjock tröja, men bestämde mig ganska snabbt för att jag behövde investera i en liten kudde. Trots det hade jag sovit gott. Vi blev serverade frukost utanför bussen och intog den i lugn och ro. Efter frukosten åkte vi vidare och styrde kosan norrut. Idag skulle vi åka 550 km och passera in i Namibia. Guiden säger att landskapet kommer ändras sex gånger under dagen, spännande!

Ju längre och längre norrut man kommer så försvinner odlingarna då det blir torrare och torrare. Dessa nordvästra delar av Sydafrika är hårt drabbade av torka. Många människor har fått lämna området på grund av de hårda förhållanden här. Det finns nästan inget vatten och det är i princip bara springbock och oryx som lever här och överlever med så lite vatten. Marken här har börjat bli röd av sanden från Kalahariöknen som ligger lite längre österut. Men det var häftigt att se landskapet ändras och det var många olika vyer.Det var verkligen mest bara bussåkande den här dagen. Vi stannade till vid något tillfälle för att äta lunch och precis innan gränsen handlade vi på oss ännu mer mat och jag kunde köpa mig en kudde. Men annars var det att studera utsikten som gällde den här dagen.

För att komma in i Namibia behövde vi först gå genom tullen för att lämna Sydafrika och sen köra lite för att komma in i Namibia. Vi var ju några stycken som skulle igenom så det var skönt att det knappt var några andra där. Det tog dock lång tid för mig att komma ut från Sydafrika, vet inte varför. I kassan bredvid kom det och gick folk, men jag var visst lite svårare… Men det gick bra till slut, 1,5 h senare var vi alla klara med gränsövergångarna. Vi hade nu äran att få besöka Namibia!

Första sträckan i Namibia var väldigt häftig. På höger sida om oss var landskapet helt kargt och torrt, medan direkt till vänster av vägen var det fullt med växtlighet. Vi körde bara ca en halvtimme för att komma fram till vårt boende för natten. Boendet låg precis vid floden som heter Orange River. Orange River agerar naturlig gräns mellan Sydafrika och Namibia, så på andra sidan floden där vi bodde såg vi Sydafrika. Boendet var väldigt fint med en härlig pool och fin utsikt.

Middagen intog vi vid bussen, som alltid! Dagen efter fanns det möjlighet för en valfri aktivitet i form av paddling på floden så nu under kvällen fick man bestämma sig för om man ville hänga med på det eller inte.

Dag 3. Paddling på Orange river

Den här dagen var det dags för den första valbara aktiviteten på resan. De som ville fick köpa till en paddlingstur på floden. Jag tyckte först att det såg ut som att floden rörde sig väldigt fort och blev lite nervös. Men jag bestämde mig för att hänga på. Vi blev upphämtade med bil och åkte en bit uppströms längs med floden. Sen fick vi hoppa in i en kanot tillsammans med en kamrat och paddlade längs med floden.

Efter ca 45 minuter stannade vi på en strand och lekte lite lekar och guiden berättade om området. Här kunde vi också ta oss ett litet dopp, för idag var det ordentligt varmt.

Efter vårt lilla stopp paddlade vi ca 30 minuter till innan vi var tillbaka vid boendet. Det var en rolig liten paddeltur!

När vi kom tillbaka till boendet väntade lite lunch och sen var det dags att hoppa in i bussen och ge oss iväg igen. Under stor del av den här resan så var det öppet och häftigt landskap. Jag hade tagit plats längst fram vid de sociala platserna och kunde därför fota ut från de små små fönstren som satt längst upp och få foto framåt. Det var en riktigt cool sträcka och det var en väldigt varm resa! Vi stannade och tog några bilder, men det blir inte alls lika coolt på bild att fota stora ödsliga landskap.

Vi stannade på vägen vid ett område där många arbetare som jobbar med druvodling bor. Förr så kom människor från andra delar av Namibia hit för att säsongsjobba med att plocka druvor. Nu bor många dock här permanent och har ett ganska svårt liv. Husen har dålig standard utan drickbart vatten och utan toaletter. Vattenburna sjukdomar är ett stort problem i området.

Druvorna som odlas här skeppas till Sydafrika och säljs som vanliga vindruvor i affärerna. De används alltså inte till vin. Sydafrika var det sista landet att kolonisera Namibia och man är fortfarande mycket i händerna av Sydafrika. De har en gemensam historia så det är svårt för dem att lämna helt.

Det var verkligen en varm dag idag och jag var rädd att det bara skulle bli värre. Trots värmen klarade jag det ganska bra och då är jag ändå lite känslig för värme… Men vi såg fram emot poolen vid vårt nästa boende. När vi kom fram visade det sig dock att deras utepool var stängd. Inomhus hade de varma källor man kunde bada i, men det var man inte så sugen på. Vi testade dock dem ändå.

Jag tror det här var ett av de sämre boendena på resan. Det kändes väldigt öde och inte så mysigt som andra boenden vi hade. Det påminde lite om Scooby Doo-hotellet som jag bodde i på Bali en gång, men det är en annan historia. Det var väldigt blåsigt här också så något tält flög iväg och det var sand överallt. Det fanns ingenstans att svalka sig på heller. Eftersom det kostar att kyla vattnet var även duschen varm.

Till middagen imponerade guiderna med sina kock-kunskaper. De grillade till oss och vi fick goda tillbehör och än en gång kunde man äta sig mätt på god mat. Under middagen berättar guiden planen för morgondagen och de flesta blir lite chockade när han säger att imorgon lämnar vi boendet 04:30! Då fick de flesta bråttom att komma i säng.

Dag 4. Fish River Canyon och Quiver Tree Forest

Dag 4 på resan var den första dagen vi skulle gå upp jättetidigt på morgonen. Redan innan kl. 5 var det avfärd från vårt boende till första platsen för dagen. Genom mörkret körde vi för att komma fram till en kanjon lagom till soluppgången. Vi var dock några som blev besvikna då vi förväntat oss att solen skulle gå upp framför oss. Men det var fint ändå!

Fish River Canyon är världens näst största kanjon och den allra största i Afrika. På den djupaste platsen är den 550 m djup. Kanjonen har skapats av floden som heter Fish River och är ca 160 km lång. På sommaren blir det otroligt varmt nere i dalgången och det är därför förbjudet att gå ner där. Vintertid är det dock okej och det finns vandringsleder där dessutom.

Vi började med att gå upp på utsiktsplatsen och titta ner på Fish River Canyon. Först var ljuset väldigt tråkigt och det var väldigt kyligt, så vi väntade mest på att solen skulle dyka upp så vi kunde värma oss och få se kanjonen ordentligt. Här serverades det frukost som vi kunde avnjuta. Därefter promenerade vi längs med kanjonen till nästa utsiktsplats.

Det var ett väldigt häftigt ställe och väldigt fina vyer! Det var också väldigt lugnt och stilla här och inte fullt med turister eller andra besökare. Kanske berodde det lite på den tidiga morgonen också… Man har valt att inte exploatera platsen mer än nödvändigt och göra det till ett stort nöjesfält. Guiden hade Grand Canyon som exempel där man kan åka på helikopterturer och allt möjligt. Namibia anser att man får in tillräckligt med pengar ändå och inte behöver mer turismpengar tydligen utan vill behålla det så naturligt som möjligt.

Efter vi varit och sett Fish River Canyon åkte vi vidare i flera timmar till vårt nästa boende. På vägen stannade vi vid en affär och köpte på oss mat, snacks och vin. När vi väl kom fram till boendet var vi ganska hungriga eftersom det blivit ganska sent och det varit en tidig morgon. När vi väl fått lunch hade vi lite tid för att chilla och bada lite i poolen innan vi skulle iväg igen.

Kvällens utflykt var ett besök i Giants playground och att se Quiver Tree Forest i solnedgång. Vi började med att besöka Giants playground och gick runt där en liten stund. Höjdpunkten var dock Quiver Tree Forest som var en av platserna jag sett på bild innan resan och som jag såg fram emot att besöka.

Quiver Tree Forest har varit ett skyddat område sedan 1995 tack vare det speciella trädet som finns här. Quiver-trädet växer inte naturligt på så många ställen utan det är i norra Sydafrika och södra Namibia. Här i Quiver Tree Forest trivs de speciellt bra då de är i närheten av den typen av sten som finns här och som syns på bilderna nedan. I närheten av dem får de mycket värme och det gillar de.

De högsta träden i parken är 3-3,5 m och är 250-300 år gamla. Om man skulle plantera ett träd någon annanstans och vattna det och ta hand om det skulle de inte bli lika höga då de inte är vana vid de förhållandena. De vill helt enkelt ha det kargt och varmt.

Det blev en lång dag med både tidig morgon och sen kväll, men det kändes verkligen som vi hann med jättemycket. Den här natten sov man gott!

Dag 5. En lång resdag

Som de själva skriver i sin beskrivning av den här dagen så innehåller varje rundresa alltid någon dag med långa resdagar. Och detta var en sån för oss. Vi åkte länge och fick se fint landskap ut med vägen. Lite då och då stannade vi för att gå på toa, köpa kaffe eller annat snacks. Nu åkte vi ända upp till gränsen till Namib Naukluft nationalpark.

Efter en lång dag i bussen var det skönt att komma fram till boendet. Här fanns det en pool och det var skönt att ta sig ett dopp. På nästan alla hotell vi besökte hade vi som bodde i tält valmöjligheten att betala en slant för att uppgradera till ett hotellrum istället för campingplats. På det här hotellet var det väldigt billigt så det gjorde alla. Det var skönt att få sova i en säng igen, hehe.

Kvällens middag var en av de bättre under resan. Guiderna hade lagat väldigt god mat till oss som var traditionell mat från Zimbabwe. De kom därifrån och ville visa oss hur det var att äta det. Det var väldigt gott! Det var någon köttgryta med majsmos som man åt med händerna.

Dag 6. Namib Naukluft nationalpark

Tidigt på morgonen ringde klockan och vi lämnade vårt hotell medan det fortfarande var mörkt. Idag var det dags för resans höjdpunkt, en heldag i Namib Naukluft nationalpark. Vi åkte tidigt för vi ville komma in i nationalparken lagom till solen gick upp. Det är inte den bästa idén att besöka en öken mitt på dagen nämligen.

I nationalparken fick vi bestiga Dune 45, en av få sanddynor som man får gå upp för här. Vi åkte och tittade på Deadvlei som är en gammal uttorkad sjö där en massa döda träd står. Efter detta gjorde vi ett kort besök på Sesriem canyon.

Kvällen avslutade vi med äventyr på vårt camp. Där hade vi en lokal guide som tog oss runt i Bushman’s historia och vi fick se solen gå ner över den namibiska öknen. Dagen avslutades med lite drama då en person trillade ner från en bil och skrapade knäet, några såg en stor spindel och jag tappade ett örhänge i duschen. Jag tror dock den stora ödlan som spanade på mig när jag duschade åt upp den! 🙂 Händelserik dag som får ett helt inlägg framöver.

Dag 7. Namib Naukluft till Swakopmund

Dag 7 var ännu en dag som skulle gå åt till mycket resande. Vi åkte från öknen ut mot kusten och tog sikte på staden Swakopmund. På vägen så passerade vi Tropic of Capricorn och alla tog en bild med skylten.

Vi fick återigen se fina vyer från bussen som vi inte sett tidigare. Man får verkligen se något nytt varje dag på den här resan.

Efter vi kört ett tag fick vi resans första punktering, mitt i den heta öknen. Våra två guider bytte det trasiga däcket och vi var många som var ganska imponerande av dem. Men de har bytt många däck förr så de kunde det där. Det är mest grusvägar överallt i Namibia på dessa långa sträckor. Att ha asfalt i hetaste öknen kräver lite väl mycket underhåll.

Vi skulle komma fram till Swakopmund relativt tidigt på dagen var planen egentligen och för att ha lite egentid i Swakopmund. Men två av de andra som var med på bussen hade på eget bevåg bokat in en aktivitet under eftermiddagen att göra från staden. Vi var ytterligare tre som blev sugna och valde att hänga med dem på den. Aktiviteten var en guidad tur i Sandwich Harbour, platsen där öknen mötet havet.

Turen var på flera timmar och gjordes körandes runt i en fyrhjulsdriven bil. Vi körde först och tittade på flamingos vid havet och sen vidare till saltsjöar. Därefter körde vi till kusten och fick verkligen vara där öknen möter havet. Sen kom dagens höjdpunkt där vi åkte runt med bilen över sanddynorna och stannade vid något tillfälle och tittade på utsikten. Det var sjukt blåsigt så jag kunde inte använda systemkameran, för den hade förstörts direkt av all sand. Men det var riktigt häftigt. Snacka om att man hade sand överallt efter det här. Ett eget inlägg om det kommer framöver!

Dag 8. Quad biking i Swakopmund

Halvvägs in på resan stannade vi i staden Swakopmund två nätter för att få lite återhämtning. Bussen fick sig en liten översyn, guiderna fick lite rast och vi fick spendera vår dag här som vi ville. Eftersom vi var i en stad så bodde alla i hotellrum, även alla vi som bokat tält, det här ingick och var inget vi fick betala extra för. Här ute vid kusten var det dessutom betydligt svalare än inåt landet så nu fick kroppen svalka sig lite i en dag också.

Det fanns ett gäng valfria aktiviteter att välja mellan från lokala företag om man inte bara ville ta det lugnt eller upptäcka stan till fots. Dessa var bland annat quadbiking och sandboarding, hoppa fallskärm, delfinsafari med mera. Några valde faktiskt att hoppa fallskärm, vilket var väldigt modigt av dem. Det var tydligen jäkligt coolt att se öknen uppifrån! Jag och de flesta andra valde att ge oss ut på sandboarding och quadbiking. Då fick vi varsin fyrhjuling och åkte runt i öknen på dem. Det var riktigt riktigt roligt faktiskt! Vi fick dock följa efter en guide och fick inte göra så mycket på eget bevåg. Men då hade man troligtvis åkt vilse då det bara var sand överallt!

Turen var under förmiddagen så vi hade hela eftermiddagen på oss till att strosa runt i staden och se vad den hade att erbjuda. Namibia var tidigare koloniserat av Tyskland och lämnade landet 1950. Det finns dock tydliga spår av Tyskland överallt fortfarande. Husen påminner om tyska hus och det var flera tyska tidningar i affärerna. Intressant, men också konstigt.

Just det! På kvällen hade vi en gemensam middag på en restaurang på stan. Efter det var vi några stycken som drog ut på en nattklubb… Det var verkligen konstigt och intressant kan man säga. Hade aldrig gjort det om vår ena guide inte varit med, men det blev en rolig historia av det.

Dag 9. Spitzkoppe

Det var dags att lämna den civilisation vi haft och bege sig ut på vägarna igen. Nu åkte vi norrut i landet till den delen som kallas Damaraland. Här var vårt första stopp berget Spitzkoppe. Det här var en plats som jag sett på bilder innan min resa hit och var en plats jag verkligen ville besöka. Det spetsiga berget omgivet av rundade granitstenar var lika häftigt att se i verkligheten som jag sett på bild. Mitt ute i ingenstans så tornar ett berg upp sig vilket är väldigt coolt.

Vårt första stopp här var hos Small Bushman’s paradise. Här fick vi en kort guidad tur av en lokal guide som visade oss urgamla målningar gjorda på stenväggarna. Målningarna gjordes för 2000-4000 år sedan av jägarfolket San (Bushmen). Bushmen var ett jägar- och nomadiskt folk som rörde sig runt i landet och inte hade en fast plats. De flyttade sig efter där det fanns vatten och skydd. Innan de förflyttade sig skickade de ut en förstyrka på 2-3 unga Bushmen för att se var det fanns vatten och kom tillbaka med information till gruppen. Ledaren kallas Shaman och kunde vara antingen en kvinna eller en man. Ett sätt att hitta vatten på var att följa fotavtrycken efter noshörningar.

När de jagade så använde de giftiga pilspetsar. De kröp längs med marken som djur och sköt djuret med den giftiga pilen. Därefter så jagade de djuret så giftet skulle sprida sig snabbare. Därefter bar de hem djuret, skar halsen av det och hade en ceremoni för den lyckade jakten. Giftet till pilspetsarna hämtade de från giftiga träd som växer här. På bilden nedan syns en buske som heter Euphorbia damarana som är en av de giftiga växterna som de använde.

Målningarna gjordes för att kommunicera med andra Bushmen som hade vägarna förbi och visade på till exempel varningar eller vägvisningar till vatten. De röda målningarna gjordes genom att mala ner ockra och blanda det med en typ av antilopblod. (Läs mer om vad ockra är på Wikipedia.)

Guiden förklarade för oss att Bushmen var på ett sätt ett väldigt omtänksamt folk. De ritade ju bilder till nästa grupp som skulle passera, men de kunde också gräva ner vatten och lämna det vidare. De använde stora strutsägg som vattenflaska för att flytta med sig vatten. De kokade ägget, gjorde ett hål och åt äggröran. Sen fyllde de äggskalet med vatten och stoppade ner en pinne i hålet för att stänga. Förutom att ha med sig eget vatten på färden kunde de då gräva ner ägget och tack vare pinnen såg nästa grupp att något var nergrävt till dem.

När vi var klara med den guidade turen åkte vi en kort bit runt berget för att se det på närmare håll. Här fick vi klättra upp på stenarna och gå runt och upptäcka på egen hand.

Spitzkoppe formades för 130 miljoner år sedan av vulkanisk magma och har en högsta punkt på 1728 m över havsnivå. Stenen här är gjord av granit och har flera häftiga formationer. Bland annat den coola bågen som syns på bilden nedan.

Dagen avslutades återigen vid poolen på vårt boende. Vi chillade, drack öl och kollade på solnedgången. Efter det var det dags för middag vilket var fisk som guiderna grillat över öppen eld.

Dag 10. White Lady of Brandberg och Himba-stammen

Vårt första stopp på dag 10 var att besöka Brandberg och titta på fler gamla målningar. Runt om i bergen i Namibia finns det över 50 000 gamla målningar gjorda av ursprungsbefolkningen. En av de allra mest kända målningarna är den som heter White Lady of Brandberg och ligger alltså utanför Brandberg. Den hittades 1917 och har sedan dess varit skyddad för att inte förstöras.

För att komma till den berömda målningen fick vi först gå en liten tur in bland bergen. Det var gassande hett denna förmiddag men det var bara att traska på. Sen kom vi fram till en liten plattform där vi fick kolla på målningen genom ett galler. Som sagt är man väldigt noga med att bevara dessa minnen från förr i tiden. De målningarna som bara är gjorda av en färg är ca 5000 år gamla och de som har flera färger ungefär 2000 år gamla.

På stenen nedan ser man ett gäng olika målningar på djur och annat. Själva White Ladyn är lite svår att urskilja då den är väldigt svag. Men det är en figur som är precis höger om de två röda gubbarna. Egentligen är White Ladyn inte en kvinna utan målningen visar en shaman. Dock kan en shaman vara både kvinna och man ska sägas! Så som guiden beskrev det här levde en shaman i bergen och var ritualspecialist. Den dansade och gjorde ritualer och det sades att svetten hos en shaman hade övernaturliga krafter.

Fina omgivningar var det runt omkring också!

Efter Brandberg åkte vi vidare och stannade till vid en liten marknad vid vägen. Marknaden leds av kvinnor från Herero-stammen, en annan etnisk grupp i Namibia. De hade alla färgglada kläder och sålde olika handgjorda saker. Det var mycket tygväskor och andra små tyggrejer och i princip samma i alla stånd.

Det sista stoppet för dagen var en valfri aktivitet som man fick betala extra för om man vill åka på. Det var att besöka Himba-stammen, en av 13 gamla etniska grupper i Namibia som finns kvar idag. De flesta av oss valde att besöka, medan en handfull åkte i förväg till vårt boende och checkade in där.

Den här byn och i regel alla Himba-byar är byggd med husen i en cirkel med alla djur i inhägnaderna i mitten. Husen är gjorda av kodynga och håller i ungefär 10 år. I varje hus bor det 7-8 personer. Förutom att sova så är det vanligt att man tvättar sig i husen med hjälp av rök.

Det finns ca 50 000 Himba-personer kvar i Namibia nu. I den här byn som vi besökte bor det 4 män och 19 kvinnor. Det går alltså många kvinnor på en man. Männen tar hand om djuren som finns både mitt i byn men också en bit utanför. Det finns ungefär 15 barn och de tar kvinnorna hand om.

Allt som Himba-kvinnorna har på sig är handgjort av dem själva. De är speciellt kända för de speciella frisyrerna de har från den dagen de får mens och blir en kvinna. De är väldigt speciella för dem! De är gjorda av skinnet från små getter och färgen kommer från ockra blandat med smör. Det här kan också användas till huden och fungerar då som solskydd.

Det blev ännu en lång dag då vi lärde oss mycket om Namibias historia och kultur. Nu började också resan närma sig sitt slut och det kändes verkligen tråkigt tyckte jag.

Dag 11-13. Etosha nationalpark

Etosha nationalpark var det sista riktiga stoppet på vår resa. Vi åkte tidigt på morgonen från vårt boende i Brandberg och kom fram till Etosha mitt på dagen. Vi körde direkt in i parken och började leta efter djur i vår buss. Innan resan var jag lite nervös över hur jag skulle klara av värmen under resan. Men det funkade förvånansvärt bra faktiskt. Men just den här dagen blev jag riktigt överhettad, det var jobbigt. På lunchen gick jag rakt in i duschen med kläderna på och försökte svalka mig. Efter lunchen hade vi dessutom tid för ett snabbt dopp i poolen innan vi åkte ut på ännu en game drive.

Vi bodde i Etosha i två nätter vid två olika boenden och hann med 4 game drives. Varje boende hade ett vattenhål dit djuren ofta kommer för att dricka vatten. Vi fick några mäktiga upplevelser där! Ett helt eget inlägg om besöket i Etosha kommer så småningom.

Dag 13. Etosha till Windhoek

Den sista dagen på rundresan vaknade vi upp i Etosha igen. Vi var några som tog oss till vattenhålet med förhoppning om att få fler mäktiga djurmöten, men det var bara några giraffer i horisonten där. Sen körde vi ut ur parken och mot huvudstaden Windhoek. Vi hade ju sett en del djur de senaste dagarna så vi stannade inte på vägen när vi “bara” såg giraffer, hehe. På vägen till Windhoek fick vi punktering igen som tog ett tag att lösa, men det gick ändå ganska fort.

Väl framme i Windhoek fick vi en guidad tur av två kvinnor som pratade om Windhoeks historia. Namibia blev självständigt först 1990 och var precis innan dess koloniserat av Sydafrika och dessförinnan av Tyskland. Under kampen mot självständighet fick Namibia hjälp av länder som Kuba, Zimbabwe och Nordkorea. Än idag finns det gator i Windhoek som heter Fidel Castro Street och Robert Mugawe Street. Men de hjälpte inte till bara för att vara goda medmänniskor utan de ville egentligen komma åt uranet som fanns i landet. Det visade sig också att Nordkorea snott en del uran av Namibia och för att betala tillbaka det fick Namibia byggnaden på bilden nedan som gåva från dem. I den inhyses nu ett museum. Byggnaden byggdes 2014, samma år som Namibia klippte banden med Nordkorea.

Framför byggnaden finns en staty av den första presidenten av det nya självständiga Namibia; Samuel Nujoma. En riktig frihetskämpe som var president mellan 1990 till 2005.

Åker man längst upp i byggnaden kommer man till en restaurang med balkong och utsikt över staden.

Utsiktsplatsen var vårt sista stopp på resan för min del. De flesta andra skulle åka vidare till Botswana dagen efter och sen vidare till Victoria falls. Det var så himla tråkigt att lämna alla man hängt med i två veckor och åka hem igen. Trots att jag rest i fem veckor var jag inte alls sugen på att åka hem, vilket förvånade mig lite. Mitt flyg gick dagen efter så jag fick sova en natt till i Namibia innan dess. Tyvärr hade jag inte bokat samma hotell som de andra bodde på så jag fick åka vidare själv. Kan verkligen rekommendera att boka det boendet som företaget erbjuder för att avsluta på bästa sätt.

Men alltså wow, vilken resa! Jag kände mig verkligen helst frälst, på både Namibia och på gruppresor. När jag satt och väntade på flygplatsen satt jag och planerade mina kommande resor till Afrika!