Vandring från Rubha Hunish till Flodigarry

Min första heldag på Isle of Skye ville jag inte göra någon alldeles för ansträngande vandring, samtidigt som jag var ivrig att upptäcka ön. Eftersom jag inte hade bil utan förlitade mig på lokaltrafiken gällde det att planera ordentligt. Jag funderade fram och tillbaka på om jag skulle åka och göra små kortare vandringar och sen ta bussen igen och åka vidare, men inget kändes riktigt rätt.

Till slut bestämde jag mig för att hoppa på bussen norrut och fick från den en fin utsikt över det fina landskapet på Isle of Skye. Jag valde att hoppa av på den nordligaste hållplatsen som heter Shulista Road End. Härifrån kunde jag börja den otroligt fina vandringen till Rubha Hunish och vidare till Flodigarry.

När jag hoppade av bussen här på de norra delarna av ön kändes det ganska ödsligt och tomt. Det finns en parkering och några tappra själar hade tagit sig hit denna morgonen. Vädret var relativt bra, om än lite blåsigt.

Den första delen på leden till Rubha Hunish är väl utmärkt och vältrampad. Framåt är vyerna inte något speciellt, men kollar man bakåt och åt sidorna är det riktigt fint.

Duntulm castle som idag bara är ruiner ligger fint på en liten upphöjd udde.

Efter ca 2,5 km vandring kommer man fram till den nordligaste platsen på Isle of Skye, nämligen Rubha Hunish. Här är man på toppen av en udde och har utsikt över havet och ser i fjärran Yttre Hebriderna.

När jag vandrat till Rubha Hunish valde jag att fortsätta vandringen vidare längs med kusten. Man kan också fortsätta ner och ut på den lilla udden, men det gjorde alltså inte jag. Här vid den nordligaste platsen såg jag några andra sällskap, men de gick sen tillbaka till parkeringen igen som låg precis vid busshållplatsen. Under resten av dagens vandring såg jag inte en endaste vandrare! Dock träffade jag på en hel del fluffiga och fina får.

Värt att nämna är att det här uppe också finns en liten hydda man kan ta skydd i om vädret blir för hårt. Som bekant så kan ju vädret skifta snabbt på dessa skotska öar.

Efter min lilla fotosession med fåren var det bara att strosa vidare. Här fick jag se otroligt fint kustlandskap som varit precis det jag velat se på min resa till Skottland. Jag insåg här att dagens vandring skulle ta LÅNG tid eftersom det var helt omöjligt att gå mer än 10 steg innan jag ville stanna och fota…

Den första delen fram till Rubha Hunish skrev jag var ganska enkel att både se och att gå på. Men därifrån blev det mer och mer otydligt, nu hade jag dock lärt mig att det är så det är på vandringarna i detta landet. På flera ställen var marken geggig så kängor är det enda rätta att ha på fötterna under en vandring här.

Efter en kort men fin sträcka längs med kusten så svänger stigen nu av in mot några fält. Här gäller det att kolla kartan rätt så man går på rätt sida om staketet. De kommande 2 km är något nerför och till slut är man nere på havsnivå. Jag använde mig återigen av den alldeles förträffliga sidan Walk Highlands för att hitta rätt.

När man kommit ner till havsnivå markerar det ungefär halva vandringen. Jag stannade här och åt lite lunch och begrundade utsikten. Det var ganska blött i gräset och vinden hade tilltagit, så det var inte den bästa lunchpausen jag haft. Jag började dessutom få ont i ett knä så det var lite jobbigt. Jag har genom åren haft problem med knäna, men det har varit under kontroll i många år och oftast kan jag ignorera smärtan, men det här kändes inte helt bra…

Efter en kort rast var det dags att ge mig iväg igen, nu började det regna lite lätt, men jag kunde fortfarande ha kameran framme. Nu började leden gå så smått uppför igen. Här började de fantastiskt imponerande och storslagna utsikterna över branta klippor som störtar ner i havet.

Det lätta regnet övergick ganska snabbt i måttligt regn och jag hade inget annat val än att stoppa ner kameran och skydda ansiktet från den piskande blöta vinden. Då och då tog jag dock upp kameran igen, för återigen, det var ju så vackert!

Jag låter bilderna tala för sig själva nu. I ungefär 3-4 km gick man längs med den här leden uppe på klipporna. Till vänster hade man utsikt över havet och klipporna och till höger inåt landet över bergen och landskapet. Får och getter var de enda som gjorde mig sällskap denna ruskiga eftermiddag, men det var hur härligt som helst. Regnskurarna kom och gick, men emellanåt kunde jag ta fram kameran. Jag passerade några ruiner vid ett tillfälle då jag kunde ta skydd från vinden en stund, men det regnade alldeles för mycket precis då, så någon bild har jag inte på den platsen.

När jag kommit såhär långt började jag kolla lite mer noga på när bussarna gick från Flodigarry så jag kunde åka hem igen. Jag insåg att jag hade väldigt kort tid på mig att ta mig till busshållplatsen eller väääldigt gott om tid, så jag försökte lägga på ett kol för att hinna med den första bussen. Men med tanke på knäna och att jag inte kunde motstå att fota allt jag såg skulle det visa sig varit förgäves.

Efter en otrolig vandring längs med klipporna närmade sig vandringens slut. Nu började mitt ena knä göra otroligt ont faktiskt. Jag förbannade mig själv lite för att jag tidigare inte gått i ett mer lugnt tempo nerför bergen jag bestigit.

Man kommer till slut runt en klippa och ser nu små böljande kullar, Flodigarrys strand och några små öar. När man kommit ner till stranden (typ) fortsätter man inåt landet och bort från kusten. Jag tog siktet på busshållplatsen som bara var en kort promenad härifrån och blickade ut över havet och utsikten en sista gång innan jag vek av.

För mig tog vandringen ca 4:45 min utan lunchrasten inräknad. Jag gick 14 km med alla fel jag gick och små omvägar för att fota. Enligt hemsidan jag länkade till tidigare är leden på 8,5 km, men det är nog utan minsta lilla extra felsteg?

Tyvärr hade jag ju dock missat den första bussen tillbaka till Portree, så jag fick vänta ett bra tag på nästa. Det är verkligen synd att bussarna går så himla sällan på Isle of Skye. Det är ju ett otroligt populärt och välbesökt turistmål, så det är lite konstigt. Om man är här och har bil är det bara att köra och ställa bilen nånstans i Flodigarry och därifrån ta bussen norrut till startpunkten. På morgonen och förmiddagen går bussen oftare så då är det bara att timea in den tiden.

Jag rekommenderar varmt den här vandringen som ger magiska utsikter utan att man behöver bestiga några berg och anstränga sig allt för mycket. Trots att jag fick vänta länge på bussen tillbaka, knäna värkte och benen var blöta (regnbyxorna låg kvar på hotellrummet) var jag himla glad och nöjd över dagen. Det var vyerna jag fick idag över dramatiska klippor och häftiga stup som var precis det jag drömde om när jag bokade resan till Skottland.