Manuel Antonio och MA nationalpark

Efter mitt besök i regnskogen i Monteverde åkte jag vidare till Manuel Antonio. Det var riktigt skönt att komma dit och få värme och tid vid stranden. Här var jag i fyra nätter och hade planerat att mest bara ta det lugnt och besöka nationalparken Manuel Antonio.

Under dagarna här bodde jag på ett hostel som jag tyckte var väldigt bra. Det heter Selina Manuel Antonio. Jag hade ett eget rum, men med delad toalett och dusch. Atmosfären på hostelet var väldigt trevligt och det var gött att ha pool. Jag gillade också maten som de hade i restaurangen här. Jag åt många goda måltider med avokado och drack goda fruktdrinkar.

Första dagen i Manuel Antonio bestämde jag mig för att ta mig till stranden. Hostelet låg uppe på en kulle så jag fick först promenera ner för den en bra bit innan jag kom fram. Här nere vid stranden och nära nationalparken finns det flertalet restauranger och souverniraffärer.

Stranden var väldigt fin, lång och bred. Även om det kommer en del turister till Manuel Antonio så var det inte alls speciellt mycket folk på stranden när jag var här. Som synes på bilderna nedan kan man göra lite olika aktiviteter här, bland annat rida häst och fallskärmssegling.

Man behöver inte besöka nationalparken för att få syn på apor. Det är många som bor vid stranden…

Manuel Antonio är väldigt backig och mitt hostel låg som sagt uppe på en kulle. När jag skulle gå tillbaka från stranden försökte jag ta en genväg, men hamnade på ett ställe där det var väldigt brant. Det var väldigt varmt och jag tyckte det var skitjobbigt att gå upp där. Till slut kom det en man i en bil som jag kunde lifta med upp till huvudvägen. Men det var fin utsikt från vägen jag tog i alla fall. På kvällen sen började jag nysa och känna mig lite dålig, och dagen efter var förkylningen ett faktum. Det förklarade att backen tog så hårt på mig, vilket var skönt att få en förklaring på!

Manuel Antonio national park

Den här parken är antagligen en av de mest populära turistattraktionerna i Costa Rica. Det är inte så långt ifrån landets huvudstad och den internationella flygplatsen San José, så det är ganska lätt att ta sig hit. Parken är liten, men full med djur som är lätta att hitta och titta på.

Innan jag besökte parken hade jag pratat med andra turister som varit här och tyvärr inte gillat det så mycket. De tyckte att det kändes mer som ett zoo med mycket folk överallt och turister som inte tog så mycket hänsyn till djurlivet som i andra parker. Även om det fanns skyltar om att inte mata djuren gjorde folk det ändå och skräpade ner. När jag själv sen besökte parken förstod jag vad de menade med att det kändes som ett zoo. Det var väldigt tillrättalagt med vältrampade och enkla stigar att gå på och fullt med folk som var ganska högljudda.

De flesta djuren är ganska högt upp i träden och kan vara svåra att lokalisera om man inte är van. Speciellt gäller det här för sengångare som är väldigt stilla och tysta dessutom. Men vid ett tillfälle såg jag en sengångare som rörde sig ganska mycket i ett träd faktiskt.

I Manuel Antonio finns alla fyra typer av apor som lever i Costa Rica och även båda sengångararterna! Jag såg dock bara två av aporna på nära håll, kapucinaapor och dödskalleapor. Både vrålapan och spindelapan gömde sig riktigt bra den här dagen.

Överallt i parken ser man kapucinaapor, eller white faced monkey som de heter på engelska.

Sengångare är ändå riktigt coola tycker jag. Men det är synd att de sover så mycket och gömmer sig så högt upp i träden att man knappt får se dem.

Något helt annat är det med dödskalleaporna. De är väldigt aktiva och leker mycket. Det är nog inte ovanligt att det blir som när jag var här att de busar med varandra och underhåller turisterna.

Parken är inte så stor så när man har gått en bit kommer man fram till en landremsa med stränder på båda sidor om och som leder ut till en halvö. Den första man kommer till är den populära Playa Manuel Antonio. Här kan det vara lite mycket folk, men det finns massa stränder, så det är bara att välja och vraka.

Från stranden kan man fortsätta på vandringslederna som går ut på halvön. Härifrån har man såklart fin utsikt över havet.

Jag fortsatte vidare och kom efter ett tag fram till den andra stranden, Playa Espadilla Sur. Jag bestämde mig för att ta lunchrast här på stranden under palmerna. Jag tog först ett snabbdopp i havet och åt sen frukten som jag hade med mig.

När jag var här var det förbjudet att ta med sig chips in i parken och väskorna kollades igenom innan man fick gå in. Man fick då bara ta med sig frukt och granolabars. Jag antar att det är för att folk matar djuren med det annars och det är inte bra för dem. Nu när jag läser på parkens hemsida står det att man inte får ta med sig någon mat in överhuvudtaget.

På stranden fick vi besök av leguaner, apor och tvättbjörnar. Aporna och tvättbjörnarna var riktigt sluga och gick upp till folks väskor och öppnade dem och letade efter mat. Vissa hade lämnat sina grejer och gått för att bada och märkte inte att djuren var och snokade. Även om man hade sin väska bredvid sig kunde de komma upp och sno saker. Man fick ha väskan i knäet för de var väldigt snabba också. Så även om man inte matade djuren självmant, kunde de få tag på ens mat!

Manuel Antonio var den sista platsen jag besökte på min rundresa i Costa Rica. Till en början hade jag en idé om att jag skulle kolla på djurlivet i Corcovado nationalpark och sen ta mig till Santa Teresa eller däromkring för strandliv. Men för att undvika att lägga ännu mer tid på transporter blev det Manuel Antonio som sista anhalt.

Om man inte är så brydd av att det är så mycket andra turister där är Manuel Antonio ett bra resmål. Man får en lång fin strand och man har nationalparken där man definitivt kommer få se djur. Upplevelsen i Corcovado nationalpark känns dock mycket mer vild och genuin. I Manuel Antonio är det trångt, men det är billigare och enklare.