Vandring från Cova Crater till Paul-dalen

Paul-dalen på Santo Antao är känd för att vara en vacker, grön och frodig dal med fina vandringsleder. En av de mest populära vandringarna är den som går från Cova Crater och ner i Paul-dalen. Det jag tyckte var lite svårt att få grepp om innan resan var hur lång den omskrivna vandringen faktiskt var. Det blir också lite förvirrande med ortsnamnen här eftersom de inte alltid stämmer överens mellan olika kartor. Under min resa på Santo Antão bodde jag i närheten av Eito och valde att göra en längre variant där jag gick från kratern och fortsatte hela vägen genom dalen tillbaka till mitt boende.

Cova Crater till Paul-dalen

Den välkända vandringen från Cova Crater är den här, från Cova Crater ner till Paul-dalen. Den första vandringen jag gjorde den här dagen. Enligt min klocka var det 5,8 km och tog 2,5 timme. Det hade nog tagit längre tid om det varit bättre väder, för då hade jag stannat oftare och fotat. På kartan nedan ser ni vandringen och ni får också en bild av hur stor själva kratern är.

Vandringen började (enligt min klocka) på cirka 1300 meters höjd och slutade på cirka 500 meters höjd. Det var alltså väldigt mycket nerför och det kändes lite i mina knä mot slutet.

För att ta mig till Cova Crater åkte jag en aluguer från Pombas de Paul till Ribeira Grande. Därifrån tog jag en taxi som tog mig hela vägen upp till Cova Crater. Det tog ett litet tag men var väldigt fina utsikter från fönstret.

När jag väl kom upp till kratern så hann jag få en liten glimt av den innan det snabbt började fyllas på med moln. Jag väntade en stund för att se om molnen skulle skingras igen men istället började det småregna. Det var himla tråkigt för jag hade gärna velat se utsikten över kratern. Men det går ju inte att bestämma över vädret tyvärr. Så jag fick helt enkelt börja min vandring ner i dalen.

Tidvis kunde man se delar av kratern, men det var ingen vidare utsikt med de marknära molnen där. Trots att det ligger högt uppe bland bergen är Cova Crater ett av de bördigaste områdena på Santo Antão. Tack vare den vulkaniska jorden och fukten från molnen odlas här bland annat grönsaker, majs och andra grödor.

Efter att ha vandrat en stund i kratern kommer man till kanten på kratern. Därifrån går vandringen nerför berget till Paul-dalen. Härifrån är det en klar dag utsikt över hela dalen ända mot havet. Men idag såg jag ingenting mer än moln. Vandringen fortsatte sicksack ner för berget på stentrappor.

Efter att ha vandrat nerför ett tag började jag äntligen närma mig molnbasen och kunde därmed börja se lite mer av dalen. Och vilken utsikt det var! Nu förstod jag grejen med den här vandringen, det var en mäktig känsla att få vy över hela dalen och se hur de karga bergen var en kontrast mot de gröna odlingarna.

Och vandringen fortsatte nerför, i huvudsak bara sicksack på olika trappor eller stigar. Utsikten var hela tiden mot dalen och mot de omgivande odlingarna.

Jag passerade förbi ett litet café där det serverades kaffe till vandrarna och man kunde sätta sig och studera utsikten en stund och vila fötterna.

Efter en ordentlig vandring nerför kommer man till slut fram till huvudvägen som går genom dalen. Här finns det några restauranger som man kan besöka för att fylla på med lite lunch. Jag valde en mysig restaurang med fin utsikt mot dalen. Maten var också god, speciellt när jag jämför med mycket annat jag åt på ön.

När jag hade fått i mig lite lunch hade jag ett val att göra. Antingen försöka hitta en taxi och åka tillbaka till mitt boende, gå på vägen tillbaka eller helt enkelt ta en annan vandring genom den fina dalen. Jag kände mig ganska pigg i benen trots att jag hade fått lite känningar i knäna så jag valde det sista alternativet, att vandra tillbaka på en vandringsled.

Vandring i Paul-dalen

Den här vandringen tror jag heter Boca de Figueiral. Enligt skylten där jag gick på leden skulle den vara 6,2 km och ta nästan fyra timmar. Och det stämde nog ganska bra, men det kändes som en väldigt lång vandring. Enligt min klocka blev det 8,8 km härifrån ända fram till mitt hotell. Utan paus inräknat tog det ca 3,5 timme.

Inledningsvis går leden på en stenväg så smått uppåt. Ganska så snart så börjar man gå genom några odlingar och uppför stentrappor förbi små stenhus. Här kommer man nära helt vanliga hus och får på nära håll se hur människorna lever här.

Och efter ett tag får man såklart utsikt över dalen och man får se den spännande topografin här.

Nånstans på mitten av leden började jag se några hyddor ute på en klippa. Det verkar tillhöra ett café men det var helt tomt när jag var här. Men jag kunde i alla fall vila en stund och studera utsikten härifrån.

Man såg hela vägen till Paul vid kusten härifrån.

Vid det här laget började jag bli ganska trött på det men det var bara att fortsätta vandra vidare… Jag gick genom snårig skog, upp för steniga berg och med ständig utsikt över dalen. Jag passerade några stenhus till och beundrade några odlingar. Det var väldigt häftigt landskap faktiskt.

Det var riktigt skönt när jag äntligen nådde vägen igen och kunde gå på asfalt tillbaka till mitt hotell. Jag var trött i fötterna och mina knän hade fått stå ut med många nerförsbackar under dagen. Men det var en fin vandring och jag gillade den verkligen.

Jag kände att bara dagens första del hade varit lite för lite vandring, men att det tillsammans med den andra vandringen blev lite för mycket. Framför allt eftersom vädret inte var på topp och utsikterna därför inte fick visa sig från sin bästa sida. Men jag var nöjd ändå! Den andra delen hade dessutom en helt annan känsla än den första, där träffade jag inte en enda annan vandrare utan fick uppleva dalen betydligt mer för mig själv.