Vandring i Xôxô-dalen på Santo Antão

Xôxô-dalen är en av de grönaste och frodigaste dalarna på Santo Antão. Tack vare de höga bergen får dalen betydligt mer nederbörd än många andra delar av landet. Därför är Xôxô en av de grönaste platserna på Santo Antão, med terrassodlingar, branta bergssidor och små byar längs sluttningarna. Dalen är ett populärt område för vandring och här finns flera leder att välja mellan. Ett av de mest karaktäristiska inslagen i området är Pico de Lombo, en stor spetsig stenklippa som sticker upp i dalen.

För att ta mig till Xôxô tog jag först en aluguer till Ribeira Grande och därifrån en taxi vidare in i dalen. Redan under bilresan in mot Xôxô började landskapet förändras. Vägen slingrade sig längre och längre in mellan bergen och man möttes av ett grönt landskap med terrassodlingar och branta berg runt omkring.

Längst in i dalen tar vägen slut vid en liten återvändsgränd. Här ligger byn Xôxô och härifrån utgår flera olika vandringsleder. Det är också här man verkligen får känslan av hur isolerat området är, omgivet av höga berg på alla sidor.

Jag hade egentligen planerat en längre vandring från Xôxô upp mot Rabo Curto och vidare mot Água das Caldeiras. Det är en led som går upp på högre höjd och bjuder på fina vyer över dalen. Men eftersom det inte var bra väder den här dagen heller så skippade jag det eftersom jag ändå inte skulle få någon utsikt. Jag gick en bit upp på den leden innan jag vände om och anslöt på en annan led. Den rundan gick runt Pico de Lombo, via Vinha och vidare ner mot Marrador. Det visade sig vara ett bra beslut, för även om jag inte fick de stora vyerna från högre höjd så fick jag uppleva själva dalen på nära håll.

Jag spelade in vandringen med min Garmin, men jag ser nu i efterhand att gps:en hackade väldigt mycket. Men ni kan nedan se på ett ungefär hur jag gick i alla fall…

Första delen som jag gick på var väldigt brant uppför. Men man fick också direkt utdelning för mödan i form av fin utsikt. Jag gick uppför en bit, men närmade mig molnen mer och mer så efter ett tag vände jag om och gick samma väg ner igen.

Pico de Lombo heter den höga spetsiga klippan som syns från flera håll i dalen. Det är en vulkanisk klippformation som blivit kvar efter miljontals år av erosion, när det omgivande berget successivt slitits bort.

De branta bergssidorna gör att nästan all odling sker på terrasser. Generation efter generation har byggt upp stenmurar som håller kvar jord och vatten, vilket gör det möjligt att odla i den annars svårbrukade terrängen. Här odlas bland annat bananer, sockerrör, papaya, mango och olika grönsaker.

Alltså, så imponerad av alla människor som bor här, långt från bilvägar. Tänk att bära hem byggmaterial, matkassar och allt annat man behöver i vardagen upp och ner för de här bergen varje dag. Verkligen ett annorlunda liv mot det man själv har.

Men å andra sidan kanske det är värt det när man får bo mitt i det här mäktiga landskapet.

På min väg ner så svängde jag av på leden när jag var i höjd med Pico de Lombo. Då kom jag direkt upp till en pytteliten by. När man kom ut därifrån och hade gått en liten bit fick man ännu en fin vy över den stora stenen. Härifrån såg man inte bara Pico de Lombo utan också terrassodlingarna och de små husen som låg utspridda längs de branta bergssidorna.

Längs med vägen har man ett val att svänga förbi ett litet vattenfall. Det var en väldigt smal väg för att gå dit, men det gick bra.

Därefter fortsatte leden längs med terrassodlingar, palmer och annan grönska.

Det var verkligen mäktiga vyer här tyckte jag. På de mörka bergssidorna låg terrassodlingar och små hus utspridda, ibland på platser där man nästan undrade hur det ens varit möjligt att bygga. Väldigt annorlunda landskap mot vad jag sett innan.

När man närmade sig slutet på vandringen såg man mer och mer av vägen nedanför. Jag började bli väldigt hungrig då det blivit en längre tur än vad jag räknat med.

Precis när man kommer ner på vägen från leden finns där en restaurang. Där stannade jag och åt lunch och vilade benen en stund. Eftersom det här var en söndag gick det varken bussar, aluguers eller fanns taxi i närheten så jag fick istället gå hela vägen tillbaka till stan. Det var lite drygt faktiskt. Jag hade en lång vandring sen dagen innan i benen och ville spara mina steg inför nästa stora vandring, men det fanns inte så mycket att göra. Jag hade kanske kunnat försöka lifta med de få bilarna som passerade, men det gjorde jag inte. Det tog nästan 1,5 timme att gå.

Xôxô-dalen blev snabbt en av mina favoritplatser på Santo Antão. Kombinationen av de dramatiska vulkanbergen, terrassodlingarna och de små byarna gjorde landskapet helt annorlunda än allt annat jag hann uppleva på Kap Verde. Även om vädret inte var på min sida den här dagen är jag väldigt glad att jag åkte hit. Man behöver inte göra någon avancerad eller svår vandring för att få se det häftiga landskapet och komma nära Pico de Lombo, vilket är ett stort plus.