Roadtrip i Albanien

Sommaren 2024 spenderade jag och en kompis en vecka i Albanien. I den tryckande värmen hade vi hyrbil och körde runt och såg olika delar av landet. Vi flög till Tirana där vår roadtrip således började. Under veckan hade vi 6 olika boende så schemat var minst sagt späckat. Men det var faktiskt ett vinnande koncept då vi fick se mysiga små byar, det vackra landskapet och såklart flertalet stränder. Så jag får väl varna redan nu att här kommer ett inlägg med mycket strandbilder som kan ge ett sug för att boka en resa till Albanien!

På kartan ovan är rutten utritad. Vi började som sagt i Tirana och tog vägen inåt land ner till de södra delarna och därefter körde vi norrut längs med kusten. Det blev totalt 687 km.

Dag 1. Tirana till Dürres

Vi landade i Tirana under sena eftermiddagen och gick direkt för att hämta ut vår hyrbil på flygplatsen. Därifrån styrde vi mot kusten och staden Dürres där vi tänkte spendera vår första kväll. Vi kan ha kört lite fel det första vi gjorde och hamnade på lite småvägar, men det var spännande och hör väl till…

När vi kom fram till Dürres var klockan ca 19:30 och vi var både hungriga och varma. För vilken värme det var! Enligt bilen var det 36 grader vilket nog kan stämma, för det var svettigt. Vi bytte om lite snabbt och gick sen ut på stan för att ta oss en titt. Vi började med en tur ner till stranden och strandpromenaden. Här fick vi se den första solnedgången på resan.

Stranden och området här kändes väl helt okej, men det var inte något ställe som någon av oss kände var speciellt mysigt egentligen. Men nu var vi också här väldigt kort tid så det kanske inte är en rättvis bild egentligen.

När vi kollat in stranden gick vi vidare till stan där det var lite mer drag. Det var en ganska lång väg kantad med restauranger och affärer och en hel del folk. Vi gick gatan upp och ner och letade efter någonstans att äta. Det fanns en del restauranger men inte så många som var direkt lockande. Det var riktigt varmt och vi var hungriga så vi bara tog något till slut som fick duga denna första kväll. Efter vi fått mat och suttit ner en stund och planerat kommande dagar kände vi att det var läge för en tidig kväll. Så vi begav oss till hotellet (och AC:n) igen för att vila upp oss inför morgondagen. Vi hade en bra sträcka framför oss dagen efter och var taggade på det.

Dag 2. Roadtrip till Gjirokastër och Ksamil

Efter en god natts sömn och lite frukost på hotellet var det dags att kicka igång den här Albanien-resan på riktigt. Vi började med att gå till en lokal mataffär för att köpa på oss nödvändigheter så som snacks och vatten. Efter det kunde vår roadtrip dra igång!

Det dröjde inte länge förrän vi hade fin utsikt från bilen.

Gjirokastër

Efter 3,5 timmes bilåkande var vi framme i Gjirokastër. Gjirokastër är en känd plats i Albanien och väldigt populär att besöka. Staden ligger på en kulle så det var väldigt spännande att ta sig dit. Vi visste inte riktigt vad vi gett oss in på när vi ställde in GPS:en på centrala Gjirokastër. Det blev vi dock varse när det började gå väldigt mycket uppför och gatorna smalnade av mer och mer.  Det bästa är nog att försöka parkera nere i de nyare delarna av stan, men det hade vi inte riktigt koll på. Dessutom måste man då gå hela vägen upp istället, vilket inte är så kul när det är så varmt. Så vi körde som sagt uppför de smala gatorna och hade sån en väldig tur att hitta en parkeringsplats direkt vi kom upp. Ni kan ju tänka er hur sällsynta de är på ett ställe som detta.

Vi hade verkligen hamnat direkt i smeten, men vi var återigen hungriga och varma så det var bara att gå och leta upp ett matställe. Vi hittade en mysig restaurang på en av gatorna där vi fick varsin kall Cola zero och delade på en pizza. Det smakade riktigt bra! Det var också väldigt skönt att restaurangen sprutade ut vattenånga så man kunde svalka sig lite.

Efter lunch strosade vi runt lite bland gatorna och spanade lite i några av butikerna här.

Här i Gjirokastër finns det en gammal borg som ligger uppe på en kulle. När man strosar runt i stan får man en vy över den mellan husen. Tyvärr prioriterade vi inte att gå dit under vårt besök då vi kände det var alldeles för varmt för det, men jag tror helt klart det är värt ett besök. Borgen är från 1200-talet och har använts både för försvar och som fängelse.

Vi hittade en utsiktsplats med utsikt över de nya delarna av Gjirokastër. Staden ligger verkligen fint bland bergen.

Roadtrip genom bergen

Efter vårt besök i Gjirokastër var det dags att köra till kusten igen. Vägen mellan Gjirokastër och Ksamil gick uppe bland bergen och var väldigt fin. Ganska tidigt så märkte vi att det var regn på gång dock. Nånstans när vi var där uppe bland bergen kom det några riktigt kraftiga regnskurar med så det var inte helt optimalt, varken säkerhetsmässigt eller för utsiktens skull. Det lilla vi såg såg ut att vara ett häftigt bergslandskap dock.

Ksamil

När vi kom fram till Ksamil efter några timmar i bilen låg det tyvärr fortfarande regn i luften. Men efter vi installerat oss på vårt rum tog vi en tur ner till stranden och stannade till vid första bästa strandbar. Där satt vi och lyssnade på regnet och testade drinkmenyn.

Ksamil är en turistort känd för sina fina stränder och fina vatten. Mitt första intryck av Ksamil var dock att det var små stränder packade med solstolar. Vi upplevde det också som att strandklubbarna här tävlade om vem som spelade högst musik… Så det kändes inte som ett ställe som man åker till för att få lugn och ro. Men nu var vi ju också mitt i Ksamil.

Senare på kvällen avtog regnet och molnen skingrades. Detta gjorde att vi fick se en fin solnedgång även denna kväll. Vi tog en promenad längs med strandpromenaden där vi upptäckte att det fanns flertalet restauranger längs med hela kusten i princip. Vi valde en på måfå och fick i oss lite god mat från havet.

Dag 3. Ksamil & Butrint

God morgon Ksamil! För första och enda gången på resan behövde vi inte börja med att packa ihop våra resväskor och packa in oss i bilen, vilket var skönt. Men efter frukost på hotellets takterrass med utsikt över staden och havet begav vi oss ändå iväg med bilen ytterligare söderut.

Butrint ruinstad

Butrint ruinstad är ett av landets mest kända historiska områden som ligger i Butrints nationalpark. Parken består av bland annat sjöar, öar och våtmarker, men framför allt ruinstaden är ett populärt besöksmål. Här har det bott människor sedan förhistorisk tid, men det som finns kvar idag kommer framför allt från grekisk, romersk och bysantinsk tid.

Vi åkte relativt tidigt på morgonen för att undvika den värsta värmen, men det var dock riktigt hett tidigt på förmiddagen. Redan i biljettkön så började det bli riktigt svettigt. För att ta sig hit kör man bara söderut från Ksamil tills man kommer till en parkeringsplats. Parkeringen är gratis och är bemannad med parkeringsvakter under högsäsong. Parkeringen är precis vid ingången till parken där man köper sin biljett. När vi var här kostade inträdet 1000 LEK (~10 euro) för en vuxen.

Butrint finns med på UNESCO:s världsarvslista och är ett av de mest välbevarade arkeologiska områdena i Albanien. Ruinerna är spridda över ett ganska stort område och bland annat finns en amfiteater, stadsmurar, badhus och ett venetianskt torn. Vissa ruiner tyckte jag påminde om gamla kyrkruiner som finns i Visby.

Man får en broschyr när man går in med en karta att följa. Man går sen längs med stigar och upptäcker plats för plats. Det finns små informationsskyltar lite här och var som man kan läsa om man orkar och inte är för varm!

Turens sista anhalt i Butrint blir ofta vid det så kallade Venetianska tornet, som ligger precis vid utgången. Det byggdes på 1400-talet av venetianarna för att skydda området och kontrollera kanalen. Själva tornet går inte att gå in i, men det är fint bevarat och omgivningen är lugn och grön. Ett bra sista stopp innan det är dags att gå tillbaka mot entrén och parkeringen.

Det tog oss ca en timme att gå omkring och spana in ruinerna i ett lugnt tempo. Värt ett besök, men hellre att man är här när det är svalare, nu ville vi typ bara härifrån och hoppa i plurret!

Så, efter vårt besök i Butrint var det dags för strandjakt! Det går ju tyvärr inte att göra så mycket annat i värmen. Vi började med att köra en liten runda för att kolla in några av stränderna i närområdet som jag spanat på inför resan. Den första vi stötte på var Laguna beach. Det var väl fin men också litet intetsägande. Den föll oss i alla fall inte riktigt i smaken. Jag nämnde ju tidigare att det var packat i Ksamil, men här tyckte vi det var lite för tråkigt. Så jakten fick gå vidare.

Nästa strand vi kom till var Lori beach som ligger i de södra delarna av Ksamil. Det var verkligen helt galet med folk, mest barnfamiljer kändes det som, och det syns tydligt på bilderna nedan hur nära alla solstolar och parasoll är. Så tyvärr, det här passade inte oss heller.

Så färden gick vidare hem till de norra delarna av Ksamil…

Ksamil

Tillbaka i Ksamil tog vi oss till fots ner till stränderna. Vi började med att gå in mot stan för att se lite annat mot de stränder vi sett tidigare. Vårt första mål för dagen nu var att hitta nånstans att äta lunch på. Men så fort vi kom ner till vattnet så var jag tvungen att ta ett dopp. Jag var lite överhettad så jag behövde svalka ner mig för att kunna tänka ordentligt.

Föga förvånande dock var ju att även här var stränderna fulla med solstolar och parasoll. Det kändes dock ändå som att det var lite lugnare här och vi hittade en restaurang med utsikt över vattnet.

Vi ville hitta något trevligt ställe att spendera dagen på så vi googlade efter strandklubbar. Vi hittade en som hette African som låg ute på en udde med trätrall istället för direkt på stranden. Här hade vi verkligen en superhärlig eftermiddag. Det var lagom hög musik, servitörer som sprang omkring med menyer och lätt att bada via en stege ner i vattnet. Och ja, drinkarna var goda. Här spenderade vi flera timmar. Två solstolar med ett parasoll kostade 2000 lek, vilket vi tyckte det var värt.

Jag tog med mig mobilen när jag badade för att kunna fota in mot land. Det är verkligen inte många meter där det är fritt från strandklubbar eller solstolar.

Efter en skön eftermiddag i solstolarna hann vi tillbaka till hotellet igen lagom för att se nästa fina solnedgång!

Dag 4. Ksamil till Saranda

Saranda ligger inte alls långt ifrån Ksamil så den här dagen hade vi bara en kort bilresa vilket var skönt. Vi lämnade hotellet relativt tidigt på dagen för att köra till Saranda. Planen var att hitta en båttur för att ta oss ut på vattnet och till lite fina stränder. Det första som händer i Saranda var en spännande upplevelse när vi skulle parkera bilen på baksidan av hotellet. Vi fick hjälp av ägaren att komma in i en liten gränd och sa sen till varandra att det blir spännande sen att ta sig ut härifrån. Hotellet vi bodde på var snälla och lät oss lämna våra väskor där så vi kunde gå direkt ut och leta efter en båttur.

Vi hade kollat på nätet tidigare och letat efter någon båttur som såg intressant ut, vi valde dock att inte att boka något utan köpa på plats istället. Och det fanns verkligen hur många bolag som helst som säljer olika utflykter nere vid hamnen. Vi tänkte inte så mycket utan tog bara en vi tyckte såg bra ut och som hade ett bra pris. Det visade sig att vi hamnade på värsta partybåten. Det spelades hög 90-talsmusik i princip hela båtresan. Det var lite kul faktiskt. Båtturen kostade 25 euro vilket var halva priset mot vad vi sett på internet tidigare.

Båtturen hade ett fåtal stopp under dagen. På de första stannade vi vid några klippor och kollade. Klipporna här är i kalksten och har fått sina tydliga ränder genom att regnvatten under lång tid löst upp berget längs naturliga sprickor. I vissa klippor syns också horisontella linjer, det är gamla berglager från havsbotten som pressats upp och formats av erosion.

Sen gjorde vi ett stopp i en fin vik där vi fick bada från båten!

Krorëza beach

Huvudmålet för dagen var stranden Krorëza. Här fick vi tre timmar på oss att njuta av stranden och sola och bada. Här passade vi på att äta lunch innan vi åkte vidare igen. Krorëza är känt som en av de finaste stränderna i Albanien och ligger väldigt avskilt. Det går bara att ta sig hit med båt eller via en lång vandring. Trots det var det ganska mycket folk här då många båtturer går hit.

På vägen hem gjordes några stopp till för att bada vilket var skönt. Sen kom vi så fram till Saranda igen efter en bra dag till havs!

Lekursi slott

På kvällen tog vi en taxi till Kalaja e Lëkurësit som är en av sevärdheterna i Saranda och en bra plats att se solnedgången från. Det är en gammal borg från 1500-talet som ligger strategiskt uppe på en kulle. Det första vi möts av när vi släpps av på parkeringen är en fin utsikt söderut över havet och inåt över land. Utsikten inåt land här tyckte jag påminde om vissa platser i Sydafrika.

När vi lämnat parkeringen gick vi upp mot borgen och möttes där av en stor restaurang med en uteservering. Men ju mer vi gick så insåg vi hur stort det var. Det var flera ”nivåer” av uteserveringar som jag tror tillhörde olika kök, men det var lite oklart. Nedan ser man till vänster uteserveringen som verkar tillhöra den fina restaurangen, rakt fram ser man ytterligare en servering. Till höger sen kommer man ner till ytterligare en.

Och utsikten sen, den var riktigt bra kan man säga.

Nedan syns uteserveringen på nedre plan som var helt nyöppnad när vi kom hit. Och alltså, jag tyckte det var så härligt här. Det var så mysigt och så fint att sitta här och dricka drinkar och kolla på solnedgången. Det här gillade jag verkligen.

Till slut hade solen gått ner och vi se Saranda by night.

Hit upp bara måste man åka när man är i området. Jag tyckte det här var höjdpunkten på resan. Först var båtturen bra och sen avsluta med solnedgången här uppe, fantastiskt!

Saranda strandpromenad by night

Det var lite svårare att få tag på taxi för att åka tillbaka till stan igen, men vi lyckades. Vi valde att bli avsläppta i utkanten av stan så vi kunde promenera längs med strandpromenaden tillbaka till vårt hotell på andra sidan. Och shit, här fick vi se det riktiga Saranda. Det var ganska galet faktiskt, det var fullt med folk och väldigt turistigt. Med turistigt menar jag i det här fallet människor som står och visar upp djur i koppel på olika sätt och massa såna saker. Phew, det var inte mysigt.

Men väl framme på andra sidan av strandpromenaden fick vi se borgen vi precis varit uppe på upplyst uppe på berget.

Dag 5. Saranda till Himara

Planen för den här dagen var att fortsätta norrut längs med den albanska rivieran. Vårt mål var staden Himara där vi skulle spendera en natt. På vägen dit skulle vi spana in några fina stränder och landskapet runt omkring.

Så tack och bock till Saranda för den här gången.

Dagen började med att vi hade blivit instängda på den lilla parkeringen vi tråcklat in oss i dagen innan. Det var bara en liten öppning ut från parkeringen och där hade flera bilar parkerat och därmed blockerade de vår utväg. Det är tydligen så man gör i Albanien, man ställer sig där man själv tycker att det passar. Om man vill kan man lägga en lapp i rutan och skriva sitt nummer så andra kan ringa om man står i vägen. Vi lyckades komma ut till slut i alla fall. Det var någon vakt från något säkerhetsbolag där som ringde någon och till slut kom några förare.

Bilfärden började uppför och vi fick jättefin utsikt typ överallt vi körde. Jag gillar verkligen att det är kuperat och inte bara platt överallt.

Borsch strand

Den första stranden vi stannade vid hette Borsch och är landets längsta strand. Det är en stenstrand som ligger fint omgivet av berg och med fint vatten. Även på denna strand var det full aktivitet med flertalet olika strandklubbar att välja mellan. Det var verkligen fina omgivningar och skönt att hänga här i några timmar och svalka sig.

Vi passerade förbi The Castle of Porto Palermo som ligger ute på den lilla udden på bilden nedan. Det är en triangelformad borg från 1800-talet som idag inhyser ett museum. Återigen valde vi att skippa en sevärdhet på grund av att vi passerade förbi mitt på dagen och det var lite för varmt. Men det ser intressant ut tycker jag.

Precis i närheten av borgen ligger Porto Palermo Tunnel. Det är tydligen en gammal ubåtsbunker som inte längre används. Området är fortfarande ett militärt skyddsområde så det går inte att komma närmare än såhär. Troligtvis har tunneln använts för att verka som bas för vissa typer av fartyg som ligger gömda här under dagen och sen snabbt kan gå ut och verka i närområdet om det skulle behövas nattetid. Tyckte det var lite coolt.

Vi fortsatte mot Himara och hade siktet inställt på boendet vi bokat där. Vi valde att gå på GPS:en i Google Maps istället för att möta upp personal från boendet på ett ställe på stan, vilket visade sig vara en dålig idé. Vägen den tog oss var upp för väldigt smala vägar som till slut ledde till en återvändsgränd. Nu i efterhand skrattar vi åt det, men det var sådär kul där och då. Vi fick backa tillbaka säkert 100 m för att ta oss ur knipan. Så tips från coachen är att inte helt lita på GPS:en, speciellt inte i de mindre städerna.

Strandhäng i Himara

Framme i Himara var det så dags för ännu en ny strand. Inne i Himara och alldeles intill finns det flera olika stränder. Huvudstranden mitt i stan heter rätt och slätt Himara. Denna strand är gratis att besöka och det finns inte redan uppsatta strandstolar och så vidare som på många andra stränder. Precis söder om denna stranden ligger Prinos beach. Den hade vi siktet inställt på och promenerade till.

Det är verkligen uppenbart att i princip på alla stränder (nåja) ligger det strandbarer som ett pärlband längs med hela. Det har jag inte varit med om i samma utsträckning förut faktiskt. Jag har också blandade känslor om det. Jag tycker faktiskt det är ganska nice att hänga på en riktig solsäng under ett parasoll och att det är enkelt att beställa något att äta och dricka. Men att det är såhär överallt och att alla solbäddar är så nära är inte det roligaste egentligen.

Nåja, just den här kvällen var det inte mycket folk där vi var och platsen var lugn och skön så det var faktiskt riktigt skönt strandhäng!

Himara som stad såg vi inte så mycket av. Vi promenerade längs med strandpromenaden inne i stan och in på någon tvärgata på kvällen, men det var inte alls stort. Det kändes som alla restauranger längs med promenaden var fulla och kändes lite som turistfällor. Jag tyckte det var svårt att hitta det där riktigt genuina. Vi hade hört innan att Himara skulle vara lite lugnare, men det var det inte under kvällstid i alla fall. Just det, det var också värsta nöjesparken med spel och små karuseller precis vid stranden. Det var inte riktigt den känslan vi var ute efter heller.

Nedan syns huvudstranden.

Dag 6. Himara till Dhërmi

Himara Old Town

Uppe på en kulle ovanför Himara ligger ruinerna av den gamla staden, numera kallad Himara Old Town. Det är mest stenrester kvar av gamla murar och byggnader, men platsen ger ändå en känsla av historien och det är en fin utsikt över kusten och havet härifrån. Himara Old Town var en viktig fästning under medeltiden och användes för att försvara området mot olika invasioner.

För att besöka området finns det en liten parkeringsplats precis utanför men man ska ha tur för att få plats här. Det kostar 300 lek per person och biljetten köps i en liten bod precis vid ingången.

Jag tyckte det var ett mysigt område att strosa runt i och det fanns till och med ett café man kunde besöka. Det var lugnt och skönt med väldigt få turister tidigt på morgonen när vi var där.

Efter Himara Old Town tuffade vi vidare och passerade bland annat Vuno Village som är en liten liten ort med smala gator som såg mysig ut!

Dhërmi

Och sen kom vi in i Dhërmi som är en mysig by uppe bland bergen. Husen är vita och fina med orangea tak och det finns några klocktorn med blått tak som sticker ut. Själva byn ligger uppe på berget, men Dhërmi är ganska utspritt och kan kännas som flera olika områden. Det här första vi kom till kändes som den äldre delen, med små gränder och traditionella hus. Fortsätter man vägen norrut kommer man till nyare delar, med fler hotell och restauranger. Och en bra bit längre ner, vid kusten, ligger strandområdet, där det är fullt fokus på bad och turism.

Det var lite svårt att hitta boende i Dhërmi och vi hade lite svårt att greppa området innan vi kom hit. Vi hittade till slut ett boende som låg ganska högt uppe i stan. Detta gjorde att vi var tvungna att ta bilen eller taxi ner till stranden. Vi fick kontakt med en taxichaufför via vårt boende som körde oss till stranden. När vi sen kände oss klara ringde vi upp honom igen så han kunde komma och hämta oss.

På en av strandklubbarna här käkade vi lunch som var resans dyraste måltid. Vi betalade 580 kr totalt för två corona, två nachos och två tacos. Så går det när man tröttnat på pommes och lokal mat. De var också lite roliga för det stod att nachosen skulle innehålla karamelliserad bacon. Men när vi fick in våra nachos så var det bara det på den ena av dem. Då säger servitriven ”kocken gör alltid så för hen vet inte om ni äter bacon”. Väldigt logiskt va…

Men generellt annars åt vi för 100-150 kr per person för en måltid inklusive dricka, så det är något billigare mot hemma i Sverige. Vi höll oss dock oftast till turistområden så det går säkert att komma undan ännu billigare om man vill.

Vi upplevde inte heller att de levde efter devisen att kunden alltid har rätt. Tillfället ovan är ett exempel där de struntade i baconen trots att vi sa till. Ett annat var när en av oss beställde ugnsbakad fetaost och den andra vanlig fetaost och det kommer in två ugnsbakade. Vi säger till men servitrisen säger bara ”ah det är mitt fel”, men bryr sig inte om att rätta till misstaget. Man får äta det man får framför sig helt enkelt.

På den här stranden hängde vi länge och spelade Yatzy och läste. Vi hade det riktigt avkopplande, kort sagt. Vi stannade så länge att det blev middagsdags och beställde pizza hit som vi avnjöt medan solen gick ner. Det blev en sån där härlig dag och kväll som man sen tänker tillbaka till under vintermånaderna.

Dag 7. Dhërmi till Vlorë

För att ta sig från Dhërmi till Vlorë kan man välja mellan den snabba rutten eller den sceniska rutten. Den snabba rutten är genom en tunnel som går rakt genom Llogara nationalpark. Tunneln är 6 km och är landets längsta. Den invigdes faktiskt i början på juli 2024 så den var alldeles sprillans ny när vi var här. Dock så valde vi inte tunneln då vi hellre ville ta den sceniska vägen. Men enligt Wikipedia så gör tunneln att tiden att ta sig mellan Dukat, norr om tunneln, och Palasë, söder om tunneln tar 7 minuter istället för 30 minuter.

Den sceniska rutten går på serpentinvägar upp för ett berg och är som högst 1000 m över havet. Det är därmed inte den smidigaste vägen att köra, speciellt inte för invånarna som bara vill från punkt A till B.

När man tar den sceniska rutten passerar man förbi några landmärken så som Big Bunker och Llogara Pass. Härifrån är det en enastående utsikt över havet och kusten. Längs vägen ser man också flera gamla bunkrar från krigstiden, som ger en påminnelse om Albaniens historia. De flesta bunkrar byggdes under kommunisttiden, främst på 60- och 70-talen, när Albanien förberedde sig på invasion under kalla kriget. Det finns fortfarande över 170 000 bunkrar kvar runt om i landet, och många av dem syns tydligt längs kusten och i bergen. Det är en helt galen siffra faktiskt.

Big Bunker är en av Albaniens största militärbunkrar och är en rejäl betongbyggnad. Den är betydligt större än de vanliga små bunkrarna man är van att se. Den byggdes för att kunna husera både soldater, vapen och annan utrustning under en lång tid.

Efter den fina panoramavägen går vägen vidare genom skog och så småningom ut i lite mer öppnare landskap. Därefter ska man återigen upp bland bergen!

När vi närmade oss Vlorë började vi få riktigt bra utsikt mot kusten och ut mot Vlorë, men det var en ganska stor och trafikerad väg så det var svårt att hitta ställen att stanna på och svårt att fota från bilen. Men det var coolt.

En utsiktsplats med bra vy över Vlorë fick vi till i alla fall!

Slottet Kanina

Strax utanför Vlorë ligger Kanina Castle, ett gammalt slott uppe på en höjd med utsikt över både staden och havet. Själva ruinerna är inte särskilt stora, men jag tyckte ändå det var en fin plats med fin utsikt och en känsla av historia. Slottet har anor från antiken men byggdes om flera gånger under medeltiden då olika härskat över området. Idag finns det mest murar kvar, men platsen är väl värd ett kort stopp om man är i närheten.

Vlorë

När vi väl kom fram till Vlorë var vi ganska trötta och hade börjat checka ut lite från resan redan.  Det första vi gjorde var att köra in i stan och de lite äldre delarna för att leta efter lunch. Det var inte alls mycket folk eller saker att göra där så vi gick bara en sväng och letade efter en bra restaurang. Den första restaurangen vi valde tog de inte kort på, vilket vi blev meddelade efter att ha väntat på menyn alldeles för länge… Men vi fick mat till slut på ett annat ställe som tur var! Det är inte alla restauranger som tar kort och vi betalade lite med kontanter under resan. Nu hade vi dock gjort av med det mesta eftersom vi snart skulle resa hem.

Vi hade bokat ett boende nära en av stränderna och tänkte spendera några timmar där. Men när vi sen kom till hotellet stötte vi på lite problem. Det rummet vi fick hade blivit dubbelbokat så när vi fick nyckel dit och gick in var det redan upptaget. Det kändes inte så förtroendeingivande. Efter många om och men fick vi ett nytt rum, men vi hade lite svårt att släppa olustkänslan… Men det var bara att skaka av sig den och gå ner till stranden, vi ville inte låta det förstöra vår sista dag här.

Till skillnad från alla andra stränder vi besökte i Albanien var den här i Vlorë en sandstrand istället för sten. Det var riktigt skönt att kunna gå ner i vattnet i mjuk sand istället för jobbig sten… Vattnet var dock inte alls lika klart och fint här. Men vi hade en fin vy bort mot bergen som vi precis hade kört på.

Efter strandhäng och fix på hotellet gick vi ner på stan för att se vad Vlorë mer hade att erbjuda. Det var en fin kväll med lite speciellt ljus och vi upptäckte att stan faktiskt var väldigt stor och det var mycket folk ute. Strandpromenaden inne i stan är jättelång!

Vlorë är Albaniens tredje största stad och är en viktig hamnstad i landet. Det var här som Albanien utropade sin självständighet från det Osmanska riket i början på 1900-talet. Idag är Vlorë en livlig stad som lockar både med sin historia och sitt läge vid kusten. Den har därför blivit ett populärt resmål för både lokalbefolkning och turister.

Efter lite strosande längs med strandpromenaden fick vi återigen se solen gå ner. Den sista av många fina solnedgångar under vår resa. Vi avslutade sen dagen med en god middag, en glass och en promenad hem igen.

Dag 8. Vlorë till Tirana

Berat

Vårt flyg gick under kvällen vilket gjorde att vi kunde nyttja även den sista dagen i Albanien till lite sightseeing. På vägen mot flygplatsen passade vi på att stanna till i Berat. Berat är en av Albaniens äldsta städer och finns med på UNESCO:s världsarvslista tack vare sin välbevarade osmanska arkitektur. Vi hade inte så lång tid här men vi hann strosa runt en stund och få ett första intryck av staden. Staden är känd för sina vita stenhus med fönster i flera rader, vilket gett den smeknamnet ”staden med tusen fönster”.

Vi promenerade en sväng i det historiska området Mangalem, där husen klättrar upp längs bergssidan, och hann se lite av floden och den gamla stenbron. Det är lätt att förstå ändå varför många tycker att Berat är en av Albaniens finaste städer. Tyvärr hann vi inte upp till den stora borgen på toppen, där det finns både museum, kyrkor och fin utsikt över staden.

Efter vår lilla tur i Berat satte vi oss på en uteservering med utsikt över floden och den gamla stenbron och berget med den gamla kyrkan och fästningen. Här fick vi i oss vår sista albanska lunch och kunde knyta ihop säcken för vår härliga vecka i Albanien!