Safari på Garden Route Game Lodge i Albertinia

Då vi inte hade möjlighet att åka till Krugerparken på vår Sydafrikaresa fick vi nöja oss med att åka på safari längs med Garden Route. Vi gjorde inte några större efterforskningar på var vi skulle välja utan tog bara en som vi blev rekommenderade. Valet föll därför på Garden Route Game Lodge. Det ligger utanför Albertinia precis väster om starten på Garden Route (lila pluppen på kartan nedan), typ precis mitt emellan Kapstaden och Port Elizabeth.

Garden Route Game Lodge

Vi bokade deras “Stay 3 Pay 2”-paket som innebar tre nätter i en av deras Valley View Bush Chalet för priset av två. I det paketet ingick frukost, middag och game drives morgon och kväll, totalt sex stycken. Middagen var 3-rätters och var väldigt bra. Det enda man behövde betala för utöver det här var lunch, dricka och dricks till guider och restaurangpersonal. Det var ett väldigt prisvärt paket som landade på strax under 5000 kr per person.

Hotellet består av en stor byggnad med reception, restaurang och en liten souvenirshop. I restaurangen serverades både frukosten och middagen. Det finns en byggnad där det finns flera rum för gäster. Sen finns det också olika fristående stugor med olika standard. Det finns också ett spa på området. Utomhus så finns det två olika poolområden med några solstolar. En av dem är för barnfamiljer och en som är barnfri. Här kan man ligga och chilla och kolla på utsikten ut över reservatet. Poolhanddukar finns att hämta i anslutning till poolen och det finns också en bra i närheten.

En dag med safari

Dagarna på lodgen började tidigt på morgonen. Innan dagens första safari träffas man i restaurangen där det serveras kaffe och juice som man med fördel avnjuter ute på balkongen. Här har man utsikt över parken som nås av dagens första solstrålar.

Kl. 07:00 går sen starten för dagens första safari genom parken. Safarin görs i en öppen jeep med plats för 10 personer utöver guiden. Under två timmar kör guiden runt och letar efter djur som vi kan titta på. Guiderna var väldigt bra och kunde jättemycket om djuren, det var kul.

När man är klar och förhoppningsvis nöjd med vad morgonen har erbjudit beger man sig till restaurangen igen där man får välja vad man vill till frukost. Det fanns mycket gott att välja mellan och det blev faktiskt ovanligt mycket frukost för min del. Jag åt både äggröra, frukt och en eller två croissanter med Nutella varje dag…

Efter frukosten var det skönt att hänga vid poolen och läsa och vila lite. Vattnet var dock lite väl kallt tyckte vi… Men det är nog det enda som man kan klaga på. Tillvaron här på Garden Route Game Lodge var minst sagt väldigt bra.

Nästa hållpunkt på dagen var nästa safari som började kl 17.00. Även den här safarin pågick under två timmar. Under slutet av turen så stannar guiden bilen på en trygg plats i parken. Då får alla hoppa av och det serveras lite snacks och bjuds på dricka (ja även öl och vin). Här ges man tillfälle att prata med de andra besökarna och utbyta tips och reseberättelser.

Vid det här laget är man lite frusen om man har för lite kläder på sig. Kvällarna är ganska kyliga så det gäller att klä på sig på kvällsturerna, speciellt eftersom det blir en del fartvind när man kör runt i den öppna bilen. Det är skönt när man sen kommer tillbaka till hotellet där det är tänt en brasa som man kan värma sig vid. Om man vill kan man köpa något i baren också att avnjuta medan solen går ner.

När man känner sig upptinad eller börjar känna sig hungrig beger man sig till restaurangen. Där väntar personalen på en och leder en till sitt bord. Nu serveras det en tre rätters middag som man får komponera ihop själv genom att välja från 3-4 olika rätter på menyn. Detta var ofta bra också, speciellt förrätterna. Här åt jag en riktigt god pork belly (mittenbilden i kollaget nedan) som nog nästan var bästa middagen på hela resan. Annars var sista dagens förrätt av basilika- och parmesancheesecake en riktig fullträff också.

Reservatet

Reservatet är inte så stort utan endast på 4000 hektar. Det är därför inte riktigt som att vara ute i det vilda och se djuren leva helt fritt. Eftersom det är så litet så är dessutom reservatet indelat i olika områden så vissa djur får vara själva eller med rätt sällskap. Jag tror det är tre olika områden, ett där bara de farliga lejonen bor, ett där girafferna bor och ett som är det stora området där i princip alla andra djur finns.

Reservatet jobbar på att utöka och förstora området men det tar lite tid. Först måste de köpa marken av bönder runt omkring och sen återställa vegetationen. Det tar en himla massa år att få odlingsmark till naturlig mark igen med rätt växtlighet. Enligt vår guide tar det ca 3-4 år tills det är tillräckligt bra för djur. Men sen hundratals år innan det är helt bra. Detta trots hjälp med att sätta fröer o.s.v.

Det negativa med ett litet reservat är ju att det inte känns så vilt. Det tror jag avskräcker många från att åka hit, och jag har själv lite blandade känslor om det. Man vill ju inte besöka ett zoo. Men om man är intresserad av djuren så har man stor chans att få se de djur man vill se. Jag tycker inte heller det bara ska ses som något negativt. Jag upplevde att det här var ett väldigt bra litet reservat.

Djuren som var här var såna som blivit räddade från ett sämre liv i fångenskap. Tyvärr är det ju så också att djur som en gång varit fångade inte bara kan släppas ut i det vilda hur som helst. Jag är faktiskt ganska säker på att djuren här mådde bra, vilket är det viktigaste. Ja, jag hade önskat en safari med lite mer vild känsla, men det här var också bra. Lite negativt också att staketet ibland kommer med på bilderna när man ska fota djuren, hehe.

Djuren som bor här

Elefant

Här på detta reservatet bor det två elefanter. De har blivit räddade från platser där de använts för elefantridning. För det mesta är de goda vänner och hänger tillsammans, men ibland blir de dock lite sura på varandra och är på olika delar av området. Enligt vår guide ska den ena av dem ha stått modell för Amarula-elefanten.

Guiden berättade massa intressant information om elefanten. Bland annat att den alltid måste ha tre ben i marken för att kunna hålla balansen. Så de lyfter bara ett ben åt gången när de går. Det var dock väldigt sorgligt att höra att elefanter i det vilda dör när de inte längre kan äta mer. Det är så mycket sand i maten de får i sig så till slut är deras tänder helt förstörda. Och då går det inte att få i sig näring längre. Därför kan elefanter som lever mer skyddat leva längre då deras mat inte är så sandig. Mycket mat vill de ha också, ca 250 kg gräs per dag!

Elefanterna har sin egen inhägnad på reservatet. Detta eftersom det går åt så mycket mat till dem och de skulle förstöra för de andra djuren annars. De drar ner träd och äter upp växtligheten så det i det här reservatet skulle göra att de andra djuren inte skulle få mat! På andra delar av reservatet finns också en fridlyst växt som heter Protea. Den hade de ätit direkt så därför får de inte vara överallt. Tydligen är det problem i Krugerparken nu med för att det är för många elefanter där som äter upp växterna! Hur kommer man åt ett sånt problem?!

Zebra

Det finns fyra olika arter av zebror i världen. I Sydafrika finns två av dem, och i det här reservatet en. Den sorten är Burchells zebra som är en lite mindre variant och har likheter med en ponny. På en Burchell zebra går ränderna hela vägen runt på magen medan den andra sydafrikanska varianten – Cape Mountain Zebra – har ränder som slutar vid bröstkorgen. Burchell zebran har dessutom ränder på näsan medan den andra har en brun näsa.

Afrikansk buffel

De Big Five som det ofta pratas om i safarisammanhang kommer ifrån vilka fem djur som var farligast för människan att jaga förr i tiden. Den farligaste av alla dessa är den afrikanska buffeln. Detta eftersom den inte varnar något innan den attackerar. De flesta andra djuren gör först någon form av skenanfall, men buffeln bara kör.

Vår guide sa att buffeln meddelar sin flock att det finns en fara genom att kissa medurs… Kissar de framåt är allt som vanligt. Intressant sätt att visa en fara på. Öronen kan också indikera deras humör. Neråt och bakåt är allt normalt, men uppåt och mot oss, då är det dags att dra.

Lejon

Ett annat djur av de Big Five är lejonet. I det här reservatet bor det en hane och tre honor i ett eget område. Dessa lejonen har blivit räddade från ett liv i bur för canned hunting. Jag visste inte att det fanns, men det är verkligen ett avskyvärt sätt att behandla djur på. De har lejonen i en bur där de blir matade med mycket protein för att bli större. Sen kommer turister dit och skjuter djuren i en bur. Sen får de nån jävla trofé att ta med hem och de kan skryta med att de skjutit ett lejon. Fy fan alltså.

Lejon föds med instinkten att jaga, men måste läras upp i hur man jagar på rätt sätt av andra lejon. Så om lejon föds i fångenskap och inte lär sig att jaga så blir det inte bra. Därför blir lejonen här matade ca varannan vecka med en död ko, struts eller åsna. Maten till lejonen skänks till reservatet av olika bönder runt i området. Det kan vara skadade eller gamla djur som ändå led.

Personalen lägger aldrig ut maten på samma ställe utan det är slumpmässigt varje gång. Djuren har lärt sig ljudet av matbilen så de vet direkt när det är dags för mat. Bilen kör runt lite varv i reservatet och tröttar ut lejonen innan de lastar av. När vi var här hade de fått en ko att äta på. Vi fick åka hit och kolla på lejonen tre gånger och de åt varje gång på kon. Det var dock ganska äckligt så visar ingen bild på det… En lejonhane kan äta 30 kg i en sittning.

Varje flock med lejon har en hane som är överhuvud och skyddar och tar hand om flocken. Det är honorna som jagar och får fram mat och det är sen hanen som äter först. Honorna är bäst kamouflerade och det är därför lämpligast att de jagar. Vanligtvis är ett lejon överhuvud i 4-5 år. När hanen är ca 9-10 år och blir utmanad om chefsrollen är han ofta för gammal för att orka slåss och någon annan tar över. I det här reservatet där lejonen lever skyddat har hanen kunnat vara överhuvud länge. Han är nu 16 år och hans damer är 12-13 år. Ju äldre hanen blir ju mörkare och större blir hans man och det syns tydligen att lejonet här är gammalt.

Det finns ca 4000 vilda lejon nu och 12000 som lever ungefär såhär. Det är helt galet vilken mängd. Man jobbar på att öka antalet vilda, men det är ju inte någon lätt uppgift.

Flodhäst

Flodhästen är ju jäkligt cool alltså. Den spenderar dagarna med att sova och chilla under vattnet och kommer upp på natten. Då kan den gå 15 km i ett sträck. Den kan vara under vattnet i 5-8 minuter åt gången. När den ligger där i vattnet och sover kommer den upp till ytan då och då för att hämta luft. En viss del av deras hjärna är vaken och löser den biten till dem. Coolt!

Flodhästen dödar fler människor varje år än alla Big Five tillsammans. Detta eftersom de ofta är dolda i vattnet och många människor går till vattendrag och ska hämta vatten o.s.v. Flodhästar är väldigt territoriella och därför blir det många dödsfall.

I just den här parken bor det två honor som alltid hänger tillsammans. I det vilda kan det vara 1 hane i en flock med 15 honor.

Oryx

Oryxen är ett stort djur med jättelånga horn. Den kan gå hela sex veckor utan att dricka vatten. Istället har dess kropp en funktion som gör att den kan omhänderta vatten från maten den får i sig.

I öknen där den lever finns det inte så mycket ställen att gömma sig på. Därför har den vita delar på kroppen som reflekterar värmen och gör att kroppstemperaturen därmed inte höjs. Smart!

De stora hornen skyddar djuret från krokodiler när den ska ner och dricka i vattenbryn och kan också hjälpa den att slåss mot lejon om ett sånt skulle hoppa upp på ryggen på en!

Mongoose

Det fanns många såna här små djur som sprang omkring på området. Det var väldigt snabba och också ganska gulliga. De äter ormar och är typ semiimmuna mot deras gift. Om de blir bitna av en giftig orm går de och lägger sig och sover sen ruset av sig. Efter nån dag är giftet ute ur kroppen. Praktiskt får man ju säga.

Dassie

Dassien går att hitta på flera ställen i landet. Vi såg förutom här även en stor dassie uppe på Taffelberget och på Boulders beach när vi var i Kapstaden. Dassien är en riktig soldyrkare som gärna hänger i solen hela dagen. Dens närmaste släkting är elefanten som den faktiskt har samma benstruktur som. Om man skulle förstora upp dassiens fotavtryck så skulle man se att den ser likadan ut som elefantens!

Gepard

Geparden är känd för att vara världens snabbaste djur. Den kan få upp en maxhastighet på 120 km/h. Den kan dock bara hålla hastigheten i ca 10 sekunder, sen blir den överhettad. Fläckarna som den har på kroppen hjälper faktiskt djuret att kunna springa så snabbt. Prickarna är urgröpta, precis som på en golfboll, och gör att den kan komma upp i den snabba hastigheten.

I det här reservatet bor det just nu 6 geparder. Några av dem är försedda med gps-tracker så man har koll på dem. Inte för safarigästers skull utan om de skulle rymma. På så vis kan de fånga in geparden innan de stör omgivande bönder som skulle kunna döda geparden för att skydda sina djur.

Sex geparder räcker för ett reservat av den här storleken. Skulle de vara fler skulle de äta upp alla djuren i reservatet. Då skulle det inte finnas någon balans längre. De jagar sin mat själv och en springbock kan vara i tre dagar för dem. När geparden blir äldre och inte orkar jaga en stor springbock längre så jagar de harar och mindre djur. I reservatet fanns vid vårt besök två mammor och i alla fall tre barn som var syskon. Ungarna hänger med sin mamma till de är 16-18 månader beroende på hur lång tid det tar innan de lärt sig allt och klarar sig själva. Dessa kidsen var nu fria från sin mamma och skulle snart flyttas till ett annat reservat.

När geparderna kommunicerar med varandra kvittrar de som en liten fågel. Vi fick faktiskt höra det vid ett tillfälle då en av hanungarna kvittrade förgäves på sina syskon.

Springbock

Springbocken är Sydafrikas national animal och är en typ av gasell. Den är snabb, liten och hoppar ibland som en fjäder när den tar sig framåt. Bakbenen är kortare än frambenen vilket gör att den kan studsa fram i en hastighet på 85 km/h. Jag såg faktiskt det när jag var på safari i Namibia och det såg riktigt roligt ut.

Trots dess snabbhet är djuret en populär middagsrätt för många andra djur.

Gnu

Jag tycker gnu låter så mycket coolare på engelska; wildebeest!

Det finns två olika gnuer, black wildebeest/vitsvansad gnu och blue wildebeest/strimmig gnu. I den här parken såg vi den vitsvansade gnun. Med lite god vilja kan man säga att den ser ut som en ful häst med puckel och horn… Faktum är att gnun faktiskt är en av the Ugly Five. Stackarn…

Skillnaden på de olika gnuerna är bland annat hornen. Den vitsvansade har horn som är böjda framåt medan den strimmigas horn går utåt. Den vitsvansade är också lite mindre, har en vit svans och har hår på bröstet.

De är uppdelade i grupper med honor för sig och hannar för sig. Varje år väljer hannarna ut en hane som är starkast och som blir den som ska para sig med alla honor. Får man inte hänga med damerna stannar man kvar med de andra hannarna i den så kallade Bachelor gruppen. Efter ett år hos honorna har den tidigare utvalda tagit det lugnt medan alla hannar i Bachelor gruppen har tränat hela året. Så den hanen har ingen chans när det är dags att slåss igen. Så hanen som får hänga med honorna byts ut varje säsong.

Vit noshörning

Det finns som bekant två olika noshörningar, den vita och den svarta. Den vita har ett mer fyrkantigt ansikte och kan inte lyfta på huvudet. Det är den svarta noshörningen som en av de Big Five.

I den här parken finns det vita noshörningar. Men det är inte öppet hur många. Detta eftersom det finns så många tjuvjägare som vill jaga djuret för att stjäla deras horn. Det finns många som tar hornen av religiösa skäl och vissa för pengar. Det är inte heller ovanligt på reservat i Afrika att det är insiders som gör det möjligt för tjuvjägarna! Vissa reservat tar bort hornen i förebyggande syfte, men i det här reservatet har de istället höjt säkerheten.

Hornen slutar aldrig att växa på en noshörning. De har nerver i hornen som de använder för att kommunicera med varandra. Honornas horn är smala i roten och är längre, jämfört med hanens som är tjockare i basen och lite kortare. Honorna använder hornen för att skydda sig, medan hanarna mer aktivt slåss med sina.

En noshörning äter ca 80 kg om dagen och kan bli 50 år gammal. De må se stora och klumpiga ut, men de kan springa i upp till 45-50 km/h. De har selektiv hörsel och kan vrida på sina öron för att välja vad den vill lyssna på. Däremot så har den dålig syn och ser ca 6 meter.

De har ett organ på insidan av överläppen som heter Jakobsens organ. Med hjälp av det går de ute och slickar upp honornas urin och kan smaka på det om honan är sexuellt mogen eller inte. Fräscht!

Giraffer

Längst bort i det här reservatet skiftar landskapet och det finns ett område i en dal med mycket mer buskar och träd. Här bor reservatets sju giraffer.

Giraffen må vara ett stort djur som kan bli upp mot fem meter högt. Men de är faktiskt väldigt kamouflerade i den miljön de bor i här. Vi hade tur som fick se dem högt uppe på en kulle. Det var verkligen på långt avstånd. Häftiga djur tycker jag.

Fåglar

Vi fick också se en massa fåglar här på våra game drives. Den första bilden nedan är på Sydafrikas nationalfågel som representerar fred och kallas Blue Crane.

Det fanns också ett gäng med andra fåglar, bland annat Spotted thick knee. Den blåa prickiga fågeln på övre bilden till höger i kollaget nedan fanns det verkligen gott om. Den kallas för hjälmpärlhöna och det sprang omkring såna små bollar överallt på reservatet.

Slutord

Vi hade som sagt det väldigt bra under våra dagar på Garden Route Game Lodge. Om man är intresserad av djur och är i området en kortare tid tycker jag det är värt att åka på några game drives och spana in djuren. När det är ett litet reservat blir det mindre dötid under game driven eftersom det är väldigt troligt att man kommer stöta på några djur. I större reservat kan man åka runt länge utan att se något intressant alls. (Det fick jag uppleva på min safari i Etosha nationalpark i Namibia.) Med tanke på det lilla området så kände jag nog att sex game drives var lite för mycket med tanke på mängden djur här. Vi åkte t.ex. och hälsade på samma lejon tre gånger som såklart hängde vid den döda kon varje gång. Men verkligen trevligt hotell tyckte vi.

Men det kanske är bra att ha flera game drives inbokade? Under vår sista morgontur innan vi skulle åka vidare så fastnade vår jeep i sanden. Där fick vi sitta och vänta på att någon skulle komma och rädda oss i typ en timme. Den första bilen som kom körde också fast. Men sen kom en ersättningsbil till oss och en traktor till bilen som satt fast. Det var ganska komiskt faktiskt. Vad som helst kan hända på safari!