En dag i San Marino

Japp, jag erkänner. När jag insåg att San Marino låg ganska nära de andra platserna jag skulle besöka under resan i Italien så såg jag min chans att bocka av ett nytt land på listan. Det skulle bli land 34. Jag visste ingenting om San Marino men började genast att googla. San Marino är en mikrostat och är helt omringad av Italien. Det är världens femte minsta land på 61 km² och 33 000 invånare. Det första som dyker upp på Google är de fantastiska bilderna på borgar uppe på några kullar/berg och utsikt över ett vackert landskap. När jag hade sett dem var jag tvungen att åka dit! Jag är ju ganska svag för utsikter.

Min resa började i Bologna. Jag sa hejdå till mina vänner som jag hade spenderat en superbra vecka med och gick till tågstationen för att köpa en biljett till Rimini. För att göra en lång historia kort så gick det inte så smidigt som jag hade planerat. Biljetterna till avgången jag tänkte ta var slutsålda och det var en massa förseningar. Det var spårändringar hela tiden, folk sprang omkring överallt och det var 36 grader ute! Tåget var i slutänden 1 timme sent till Rimini. Men som tur var hann jag med sista bussen från Rimini och kom fram till San Marino 21:30, bara 2,5 timme senare än jag tänkt från början. Bussen tog 50 minuter och tar en upp för snirkliga vägar till Monte Titano. Det är den högsta toppen i landet och där alla sevärdheter finns. Det höll på att mörkna under resans gång, men jag tror det gjorde att utsikten blev ännu finare. Jag hittade lätt till mitt hotell och checkade in efter en lång och mycket varm dag. Jag tog en dusch, gick ut och köpte vatten och gick och la mig. Och just det, på väg tillbaka till hotellet så halkade jag på några stentrappor och slog mig på rumpan ganska ordentligt. Resten av resan hade jag världens största blåmärke där bak.

Dagen efter började jag med en god hotellfrukost och lyckades starta min sightseeingtur, eller fototur, klockan 08:15. Jag var helt själv i hotellrestaurangen och lite förvånad över att det inte var någon annan ute på stan heller. Men det gjorde mig inget, det var ganska skönt att ha gatorna för mig själv. Jag begav mig till mitt första stopp som var det första tornet, Torre Guaita, som öppnade klockan 8 och jag hade det helt för mig själv ett tag. Det byggdes på 1100-talet och är det äldsta tornet i San Marino. När man först kommer in kommer man till en liten gård och en plattform med utsikt.

Härifrån fick jag en första blick på det andra tornet, Torre Cesta, och det böljande landskapet runt omkring. Jag var verkligen hänförd av utsikten. Det var så vackert! Jag gick omkring här en stund och gick sen upp i tornet. Jag tyckte verkligen utsikterna härifrån var fantastiska. Man ser hela vägen till Rimini och havet och även bergen åt andra hållet. Jag var verkligen glad över att vara här helt själv så jag kunde fota utsikten och leka lite med självutlösaren och stativet. Här stannade jag faktiskt i 50 minuter och bara njöt av utsikten.

När jag till slut var klar vid det första tornet gick jag till det andra. Även på vägen mellan tornen får man bra utsikt och min kamera fick verkligen jobba.

  

Det första tornet i bakgrunden.

Det andra tornet, Torre Cesta, ligger ca 300 m från det första. Det har en lite mindre gård än det första och även ett museum för moderna vapen inuti tornet. Utställningen visar upp vapen från medeltiden till mer moderna tider. Svårt att förstå att människor verkligen använde den typen av uniformer, skyddsutrustning och tunga svärd.

Tyvärr så höll tornet på att renoveras så jag kunde inte gå upp på dess balkong och fota Gauita-tornet därifrån med den gamla stan och bergen på samma bild. Men men, bilderna från gångvägen får väl duga.

Från andra tornet kan man se att det också finns ett tredje torn en bit bort, Torre Montale. Det är dock mycket mindre än de andra och är bara en enda byggnad. Man kan inte heller gå in i det.

Efter att ha besökt alla tre tornen gick jag vidare till gamla stan för att kolla på andra sevärdheter, för det finns faktiskt mer att se än bara tornen. Gamla stan är faktiskt ganska stor. När jag kom dit hade precis alla busslass med turister kommit och jag var inte längre ensam i stan. Jag gick runt ett tag och såg de flesta sevärdheter utifrån. Det var mycket promenader upp och ner för, det var inte direkt platt nånstans här. Byggnaderna i stan är gamla och fina och det fanns en hel del souveniraffärer. Jag hittade bara en vanlig affär som sålde mat.

Jag blev hungrig till slut och satte mig ner för att äta lunch i de nedre delarna av gamla stan. Jag åt en mycket god piadina som var fylld med serrano-skinka, ost och rucola. Piadina är en populär rätt i San Marino som kan fyllas med lite allt möjligt. Det smakade väldigt bra. Jag tyckte inte heller att det var speciellt dyrt, både min lunch och middag kostade ca 10 euro var.

Efter lunchen så gick jag tillbaka till hotellet för att svalka mig lite innan det blev alldeles för varmt. Jag satte mig på balkongen för att läsa en stund och hade en helt okej utsikt härifrån. Tycker ni inte?

 

Efter middagen sen var mitt mission att försöka hitta en bra plats för att ta bilder på solnedgången. Den ska tydligen vara jättefin här. Men idag var det såklart molnigt. Jag väntade istället på “den blå timmen” för att ta lite kvällsfoto på tornen istället. Jag gick till den där vägen mellan tornen och väntade på att solen skulle gå ner för att få några bra bilder.

Det var ganska kul att försöka ta kvällsfoto faktiskt. De blev väl helt okej också. Jag fortsatte ner på stan och tog några foton där med.

Det där var min dag i San Marino. Jag hade en väldigt bra dag här och rekommenderar ett besökt om du, precis som jag, gillar fina utsikter och gamla historiska byggnader. Kanske räcker det med en dagstur, men jag tyckte det var skönt att bo där så jag kunde börja tidigt på morgonen och ha tornen helt för mig själv.