Transfăgărășan – Rumäniens mest spektakulära väg

Transfăgărășan är en 114 km lång väg som går över Făgărașbergen i Karpaterna. Sträckan är känd som en av de vackraste vägarna man kan köra och bjuder på serpentinvägar, vackra bergsvyer och lite andra naturnära sevärdheter. Den vackraste biten är den som går rakt över bergen. Den är stängd vintertid då det är alldeles för mycket snö och risk för laviner i området. De senaste åren har vägen öppnat någon gång kring mitten på juni och sen stängt i november. Mer info om vägen går att hitta på Rumäniens turismsida.

Vi började vår resa på Transfăgărășan från staden Sibiu. Vi körde därifrån tidigt på morgonen för att i lugn och ro köra hela vägen och verkligen kunna ta in omgivningarna. Från Sibiu tar det ca 50 minuter att nå vägens officiella start (eller egentligen slut) i Cârțișoara. Vägen går därifrån uppför och man kommer snabbt upp på höjd, dock med mycket träd som skymmer utsikten, men så småningom får man en glimt över landskapet.

Och det dröjer inte länge förrän man når en serpentinväg, den mest kända vyn som ofta är poster-boy för beskrivningar av den här vägen. Eftersom det är mycket berg runt omkring och vi kom hit vid ungefär 08:30 låg vägen fortfarande i skugga. Precis innan man börjar köra den slingriga vägen kan man göra en kort avstickare till ett vattenfall, det var dock inget vi gjorde.

Efter att ha kört serpentinvägen hela vägen upp kommer man till Balea lake. En plats som anses vara en av de finaste sevärdheterna längs med vägen. Eftersom det här skulle vara den finaste på platsen på sträckan och vi inte tyckte det var något speciellt när den låg i skugga så valde vi att stanna här och vänta in solen.

Det var lite kyligt innan solen började värma men när den kom fram blev det jätteskönt väder. När klockan till slut blev 10:30 öppnade matvagnarna som stod här så vi kunde köpa oss varsin langos. Det märks att det är populärt att komma hit för det finns fler matvagnar och små souvenirbutiker tillsammans med restauranger här. Och det rullade in stora turistbussar när vi satt här och väntade på solen.

Sen kom solen och lös upp hela sjön och omgivningarna. Det var helt klart värt väntan för att få se platsen dränkt i solljus istället för skugga.

Det finns några hotell här så man kan sova över för att verkligen ha platsen för sig själv på morgonen eller kvällen. Det finns vandringsleder härifrån upp i bergen med så det vore nog inte så dumt att spendera lite mer tid här.

Här vid sjön finns en utsiktsplats mot serpentinvägen så nu kunde vi se även den i solljus!

När vi kände oss klara vid sjön var det dags att köra vidare. Från Balea lake kör man genom en tunnel och kommer sen ut på andra sidan med nya bergsvyer. Här öppnar sig landskapet på ett helt annat sätt och jag tyckte det var jättefint att se bergen och ner i dalen.

Vägen började härifrån att gå nerför igen, nu på nya serpentinvägar. Dock inte lika brant och tight som på vägen upp.

Ser ni flocken med får på bilden? De smälter in bra i landskapet…

När man kört ner för berget så tar tyvärr den finaste vägen slut. Om jag hade vetat det hade jag velat lägga lite mer tid på att stanna där det gick och ta en fika och njuta av utsikten. Men nu får ni veta det, njut av den här delen av sträckan, för här är det som finast!

Vägen vidare går genom skog och man passerar något litet vattenfall, men inget speciellt. Man passerar också förbi lite sjöar. Men det allra häftigaste med den här sträckan är att det finns chans att se brunbjörnar. Jag hade verkligen sett fram emot att få se någon björn när jag fick veta att det fanns här, men jag hade ingen aning om hur stor sannolikhet det egentligen var.

Men så plötsligt såg vi en! Den satt där vid vägrenen och såg ganska obrydd ut. Det var såklart en vild björn, men den kändes ganska tilltufsad och trött. Så småningom såg vi ännu fler björnar. Totalt såg vi björn vid fyra olika tillfällen. De alla såg ganska tilltufsade ut faktiskt.

Längs med vägen stannade vi på en restaurang som var fint inbyggd i skogen. Den låg på pålar och hade trädäck med servering både inomhus och utomhus.

Nästa stopp blev kort precis vid en sjö. Det var alldeles lugnt och stilla och vädret var jätteskönt. Här hade jag kunnat tänka mig att stanna lite längre för en längre paus, men vi började inse att vi hade långt kvar att köra så vi stannade inte så länge.

Efter man kört många mil och som på slutet börjat kännas lite som samma sak kommer man fram till en stor damm. Dammen heter Vidraru och är ett populärt stopp. Det finns ett utsiktstorn här som man kan gå upp i och de flesta går över bron till andra sidan.

Något svårt att hitta parkering dock då det inte finns många riktiga parkeringsplatser. Men tydligen är det okej att parkera längs med vägen.

I närheten av dammen finns det en borg uppe på ett berg som man kan gå upp för att besöka. Däromkring finns det också hotell så man kan stanna över. Man behöver alltså inte köra hela den här vägen på en och samma dag som vi gjorde. Det finns flera platser att sova över på längs med vägen som man kan göra om man verkligen vill njuta av omgivningarna och ta det lugnt. Men härifrån anser jag verkligen att det speciella med vägen tar slut. Resten är en helt vanlig väg genom skog och genom mindre orter eller byar. Det officiella slutet på vägen är i Curtea de Argeș som är 25 km härifrån.

Vi körde sen raka vägen till Bukarest. Först till flygplatsen för att lämna tillbaka hyrbilen och därifrån tog vi en Uber in till stan och vårt hotell. Vi var inte framme på hotellet förrän kvart i 9 och då var vi ordentligt trötta kan jag lova.

Det blev en väldigt lång dag då det var en väldigt lång sträcka vi skulle köra. Jag tyckte inte att vi stannade så länge och inte heller vid så många ställen, men det tog verkligen hela dagen att köra den här vägen och se de fina platserna. Så om man har tid över så är ett tips att faktiskt ta en natt och sova över någonstans längs med sträckan för att njuta mer av naturen här. Jag hade gärna stannat lite längre och gjort lite mer vandringar bland bergen här, speciellt vid Balea lake.